[Gammalt inlägg] Kom av, kom bort, kom hem

Läste i Aftonbladet om en rullstoling som inte fick komma av tåget.

"Handikappbiljett" och liftar är inget jag har träffat på - jag har bara åkt liggvagn där rullstolen med nöd och näppe kommer in i vagnen (ja, första gången gjorde den ju inte det), och absolut inte in i korridoren eller kupén. Ledsagningen strular också - taxichaufförerna som sköter ledsagningen i Örebro är inte så pigga på att vänta tills tåget kommer in eftersom de bara får en hundring (!) för varje uppdrag.... Jag vill ju boka ledsagning i tid så att jag hinner på tåget i fall det blir strul (vilket det oftast blir).

Så även denna gång - ledsagaren hade fått fel mötesplats trots att jag ringt och sett till att informationen var riktig mer än 24 timmar i förväg, och så stack han innan tåget kommit in till stationen. Tack och lov var det snälla medpassagerare som hjälpte mig, stolen och väskorna på tåget. Och på mina två senaste resor har tågvärden frågat om jag vill ha något från bistron, vilket är en klar förbättring. Nästa gång borde jag be om tågvärdens nummer så att jag kunde få hjälp till och från toan.... Och då ska jag boka "handikappbiljett", "handikapplats" eller vad det heter, och försöka få sovvagn till liggvagnspris eftersom rullstolar inte ryms i liggvagnarna.

Tack och lov har jag alltid kommit på och av tåget, även om min resväska glömdes kvar pga ledsagarstrul i juli. Den här gången gick det mesta smidigare, även om jag fortfarande har ont efter att ha gått till och från toan ett par gånger och de hemska britsarna.

Sen när jag kom hem till lägenheten möts jag av beskedet att hissen i min uppgång ska bytas ut. Det behövs, men det hade varit så mycket bättre om de hade gjort det när jag ändå var borta.... Nu kommer hissen att stå helt stilla i några dagar, och sedan till och från under en längre tid. Så just nu bor jag hos min syster, vilket väl iofs är trevligt (och snällt av dem att låta mig bo här) men deras hus är inte direkt tillgängligt. Stolen får stå ute och jag får gå och hasa på baken, och det är ingen höjdare. Det får den lilla trappan till min och Emmets lägenhet i Örebro att kännas rätt överkomlig....


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Commonly Unique

Devin Lind skriver om personlig utveckling, mångfald, skrivande, böcker och mycket annat.

RSS 2.0