Se dig själv
Ibland kan det vara skönt att stänga av. Det kan lätt bli för mycket att ta in: se på nyheter, läsa tidningar, surfa runt på Internet.... Då kan det vara bra med en paus där du fokuserar på dig själv ett tag. Om du inte mår bra, kan du inte hjälpa andra särskilt effektivt. Din absolut viktigaste relation är den med dig själv.
- Jag kan så mycket mer än jag tillåter mig själv att tro
Visst är det så. Jante kommer så lätt in i våra liv och säger oss att vi är sämre än andra - men så är det naturligtvis inte. Du, vi, är precis lika bra som andra!
- Du är godhjärtad och omtänksam
- Du har betydelse! De saker du gör har betydelse! Den du är har betydelse!!! Glöm aldrig ditt värde, vännen!
- Jag är omgiven av kärlek och vänskap
- Jag är stark och ödmjuk och en inspirerande och strålande människa
Kanske för mitt skrivande, mina språkkunskaper, mina sociala färdigheter, utan att det behöver sammankopplas med mina funktionsnedsättningar. "Du är så glad, trots att du är handikappad" - som att det skulle vara svårt att vara glad och funkis?! Ingen (eller ja, väldigt få i så fall) säger "Du är så glad, trots att du är kvinna" och förväntar sig att personen de säger det till ska tycka det är roligt att höra. En komplimang som åtföljs av ett "trots" är ingen komplimang. Ofta är det till och med stötande.
Men vi lär så länge vi lever, och det är bra. I möten med andra lär vi också känna oss själva. Jag kommer att tänka på en låt av Lill Lindfors, Se dig själv. Det är en av de låtar som faktiskt förändrade mitt liv när jag hörde den första gången. Tyvärr verkar den vara svår att få tag på, men den går att lyssna på och köpa på länken.
- Du vet redan svaret på det du söker - lita på din inre röst
Akut viral nasopharyngit = sängläge och bokläsning
Nu har vi läst ut Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Random Riggs. Den var jättebra! Designen av boken, och naturligtvis alla foton, passade verkligen ihop med innehållet. Den är listad som en ungdomsbok, men vi tyckte att den var lika bra för vuxna. Det enda problemet jag hade med den var några konstiga översättningar, och lite missar med skiljetecken. Men det gjorde inte så mycket, då boken var så bra. Nu är det bara att vänta på nästa del i serien.... Under tiden rekommenderar jag att du läser den du också!
Jag vann ju boken i en tävling med Rabén & Sjögren, och fortsätter att tävla eftersom jag tycker det är kul. Nu är jag bland annat med i en tävling där en kan vinna anteckningsböcker från Bokmässan. Jag vet, jag vet - anteckningsböcker har jag många av. Men jag kan inte hjälpa det, det är så mysigt att skriva i en ny anteckningsbok!
I onsdags var på ett seminarium anordnat av Dubbelt Utsatt om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Det var mycket intressant, även om valet av lokal hade kunnat vara bättre. Det fanns ingen dörröppnare, och lunchen serverades en trappa upp. För att ta sig dit fick jag ta en omväg, bland annat genom en sporthall där det var idrottslektion. Lite trist att anordnarna inte tänkte på att funkisar kunde delta...
Nåja, det var i alla fall en bra, om än lång, dag. Men igår var jag jättetrött och hade ont i princip överallt. Sen på kvällen började jag känna tecken på en analkande förkylning. I morse insåg jag att jag inte skulle kunna jobba, i alla fall inte på ett bra sätt (det finns inget sjukare än en förkyld man, brukar det ju heta). Så jag är hemma idag. Fördelen med det är att jag får möjlighet att ta det lite lugnt.
Dagens affirmation var väldigt passande:
- Var rädd om dig själv - lyssna på kroppen, sinnet och själen och berika dessa med det som gör dig glad, lugn och tillfredsställd.
Nu ska jag kika runt lite på Goodreads och Bli en vinnare, sen blir det att läsa. Jonathan Strange & Mr. Norrell må vara tjock (över 1000 sidor i pocket!) och ha ett gammaldags språk, men den är bra. :)
[Gammalt inlägg] Ett hisskeligt problem
Sahar sitter fast i sin lägenhet i en vecka medan hissen byts ut.
Jag hade möjlighet att fixa ett alternativt boende nu i november när hissen i min uppgång byttes ut, men det är ändå frustrerande. Och det har krävts några mindre justeringar efter de två stora avstängningarna på 2-3 dagar som inte aviserats på förhand, så en dag kom jag en halvtimme för sent till jobbet (jag bor 5-10 minuter bort).
Naturligtvis är det bra att hissar byts ut, men information om hissbyten måste gå ut i god tid, vara korrekt och detaljerad, och som hyresgäst tycker jag man ska kunna kräva hyreslättnad eller, där det är möjligt, en alternativ bostad.
När jag ringde min hyresvärd om eventuell hyrselättnad sa personen jag pratade med:
"Ja, om jag varit handikappad hade jag då inte haft några problem med att stanna i lägenheten ett par dagar."
Om jag inte hade blivit så chockad hade jag kanske kommit på något intelligent att säga, men ibland blir jag bara så paff av vad människor egentligen säger till mig. Det får mig att tänka på hur affärsinnehavare försöker lägga ansvaret på någon annan när det gäller att göra affärslokaler tillgängliga, exempelvis för kunder som använder rullstol.
De tror att fastighetsägaren ska kunna få pengar från kommunen för anpassning, men det är flera år sedan ansvaret lades över på affärsinnehavarna att se till att det fanns utrymme i budgeten för anpassning.... Och de ber ofta mig som kund prata med fastighetsägaren - varför ska jag göra det? Har de verkligen en så dålig relation till sin hyresvärd?
Men med tanke på hur min hyresvärd bemötte mig vad gällde hissen så kanske det inte är helt omöjligt att de har det.
Jag hade möjlighet att fixa ett alternativt boende nu i november när hissen i min uppgång byttes ut, men det är ändå frustrerande. Och det har krävts några mindre justeringar efter de två stora avstängningarna på 2-3 dagar som inte aviserats på förhand, så en dag kom jag en halvtimme för sent till jobbet (jag bor 5-10 minuter bort).
Naturligtvis är det bra att hissar byts ut, men information om hissbyten måste gå ut i god tid, vara korrekt och detaljerad, och som hyresgäst tycker jag man ska kunna kräva hyreslättnad eller, där det är möjligt, en alternativ bostad.
När jag ringde min hyresvärd om eventuell hyrselättnad sa personen jag pratade med:
"Ja, om jag varit handikappad hade jag då inte haft några problem med att stanna i lägenheten ett par dagar."
Om jag inte hade blivit så chockad hade jag kanske kommit på något intelligent att säga, men ibland blir jag bara så paff av vad människor egentligen säger till mig. Det får mig att tänka på hur affärsinnehavare försöker lägga ansvaret på någon annan när det gäller att göra affärslokaler tillgängliga, exempelvis för kunder som använder rullstol.
De tror att fastighetsägaren ska kunna få pengar från kommunen för anpassning, men det är flera år sedan ansvaret lades över på affärsinnehavarna att se till att det fanns utrymme i budgeten för anpassning.... Och de ber ofta mig som kund prata med fastighetsägaren - varför ska jag göra det? Har de verkligen en så dålig relation till sin hyresvärd?
Men med tanke på hur min hyresvärd bemötte mig vad gällde hissen så kanske det inte är helt omöjligt att de har det.
[Gammalt inlägg] Kom av, kom bort, kom hem
Läste i Aftonbladet om en rullstoling som inte fick komma av tåget.
"Handikappbiljett" och liftar är inget jag har träffat på - jag har bara åkt liggvagn där rullstolen med nöd och näppe kommer in i vagnen (ja, första gången gjorde den ju inte det), och absolut inte in i korridoren eller kupén. Ledsagningen strular också - taxichaufförerna som sköter ledsagningen i Örebro är inte så pigga på att vänta tills tåget kommer in eftersom de bara får en hundring (!) för varje uppdrag.... Jag vill ju boka ledsagning i tid så att jag hinner på tåget i fall det blir strul (vilket det oftast blir).
Så även denna gång - ledsagaren hade fått fel mötesplats trots att jag ringt och sett till att informationen var riktig mer än 24 timmar i förväg, och så stack han innan tåget kommit in till stationen. Tack och lov var det snälla medpassagerare som hjälpte mig, stolen och väskorna på tåget. Och på mina två senaste resor har tågvärden frågat om jag vill ha något från bistron, vilket är en klar förbättring. Nästa gång borde jag be om tågvärdens nummer så att jag kunde få hjälp till och från toan.... Och då ska jag boka "handikappbiljett", "handikapplats" eller vad det heter, och försöka få sovvagn till liggvagnspris eftersom rullstolar inte ryms i liggvagnarna.
Tack och lov har jag alltid kommit på och av tåget, även om min resväska glömdes kvar pga ledsagarstrul i juli. Den här gången gick det mesta smidigare, även om jag fortfarande har ont efter att ha gått till och från toan ett par gånger och de hemska britsarna.
Sen när jag kom hem till lägenheten möts jag av beskedet att hissen i min uppgång ska bytas ut. Det behövs, men det hade varit så mycket bättre om de hade gjort det när jag ändå var borta.... Nu kommer hissen att stå helt stilla i några dagar, och sedan till och från under en längre tid. Så just nu bor jag hos min syster, vilket väl iofs är trevligt (och snällt av dem att låta mig bo här) men deras hus är inte direkt tillgängligt. Stolen får stå ute och jag får gå och hasa på baken, och det är ingen höjdare. Det får den lilla trappan till min och Emmets lägenhet i Örebro att kännas rätt överkomlig....
"Handikappbiljett" och liftar är inget jag har träffat på - jag har bara åkt liggvagn där rullstolen med nöd och näppe kommer in i vagnen (ja, första gången gjorde den ju inte det), och absolut inte in i korridoren eller kupén. Ledsagningen strular också - taxichaufförerna som sköter ledsagningen i Örebro är inte så pigga på att vänta tills tåget kommer in eftersom de bara får en hundring (!) för varje uppdrag.... Jag vill ju boka ledsagning i tid så att jag hinner på tåget i fall det blir strul (vilket det oftast blir).
Så även denna gång - ledsagaren hade fått fel mötesplats trots att jag ringt och sett till att informationen var riktig mer än 24 timmar i förväg, och så stack han innan tåget kommit in till stationen. Tack och lov var det snälla medpassagerare som hjälpte mig, stolen och väskorna på tåget. Och på mina två senaste resor har tågvärden frågat om jag vill ha något från bistron, vilket är en klar förbättring. Nästa gång borde jag be om tågvärdens nummer så att jag kunde få hjälp till och från toan.... Och då ska jag boka "handikappbiljett", "handikapplats" eller vad det heter, och försöka få sovvagn till liggvagnspris eftersom rullstolar inte ryms i liggvagnarna.
Tack och lov har jag alltid kommit på och av tåget, även om min resväska glömdes kvar pga ledsagarstrul i juli. Den här gången gick det mesta smidigare, även om jag fortfarande har ont efter att ha gått till och från toan ett par gånger och de hemska britsarna.
Sen när jag kom hem till lägenheten möts jag av beskedet att hissen i min uppgång ska bytas ut. Det behövs, men det hade varit så mycket bättre om de hade gjort det när jag ändå var borta.... Nu kommer hissen att stå helt stilla i några dagar, och sedan till och från under en längre tid. Så just nu bor jag hos min syster, vilket väl iofs är trevligt (och snällt av dem att låta mig bo här) men deras hus är inte direkt tillgängligt. Stolen får stå ute och jag får gå och hasa på baken, och det är ingen höjdare. Det får den lilla trappan till min och Emmets lägenhet i Örebro att kännas rätt överkomlig....
[Gammalt inlägg] SJ, SJ gamle vän? Nja....
När jag åkte till Örebro i mitten av juli åkte jag tåg en längre sträcka för första gången i mitt liv. Arton timmar skulle det ta, men folk åker ju tåg hela tiden och jag hade begärt ledsagning och allt vid bokning, så jag trodde inte att det skulle bli några problem. Ack vad jag bedrog mig.
Vagnen jag skulle åka i var hög (ingen hiss eller ramp så långt ögat kunde nå) och för smal för att min rullstol Julius skulle rymmas (eller ens komma in i vagnen), så han fick åka godsvagn och jag gick på toaletten en gång på arton timmar (eftersom toaletten låg i andra änden av vagnen)... Och jag tog mig av förståeliga skäl inte till bistrovagnen heller.
Väl framme i Örebro hjälps tågpersonalen och taxichauffören som ska ledsaga mig åt med att få av mig och mitt bagage, och "ju fler kockar desto sämre soppa," som det brukar heta. Min resväska, med 95% av mina kläder (ja, allt utom några t-shirts, linnen, pyjamas och underkläder), alla mediciner och min necessär - sammanlagt saker till ett värde av över 4000 kr - glöms kvar på tåget.
Över 20 telefonsamtal till SJ följde, men väskan kunde inte hittas. Jag fick köpa ersättningskläder på Myrorna och KappAhl (jag som packat ner mina favorikläder eftersom jag skulle på Stockholm Pride) och toalettartiklar vilket totalt kostade över 1700 SEK.
Hemresan gick mycket bättre, även om rullstolen inte rymdes i min kupe eller korridoren så var den i alla fall i samma vagn och jag hade snälla medpassagerare och familj som hjälpte mig av tåget). Men väskan hade SJ fortfarande inte koll på var den var. Men jag kollade Bagports hemsida (det är de som har hand om SJ:s upphittade bagage) då och då sedan jag kommit till Örebro, och det visade sig i mitten av augusti att min väska hade återfunnits - jag blev alltså inte kontaktad utan upptäckte det när jag gick in på hemsidan igen. Sedan fick jag betala 520 SEK i förskott för att få tillbaka väskan. Den 25 augusti - över en månad efter att den "försvann" - var den äntligen hemma igen. Inget saknades, tack och lov.
Nu har jag reklamerat resan hos SJ, och vi får se vad de säger. Förhoppningsvis får jag ersättning för mina utlägg och kompensation för de besvär deras bristande service har inneburit. Och jag åker med SJ till Örebro igen redan i oktober....
Vagnen jag skulle åka i var hög (ingen hiss eller ramp så långt ögat kunde nå) och för smal för att min rullstol Julius skulle rymmas (eller ens komma in i vagnen), så han fick åka godsvagn och jag gick på toaletten en gång på arton timmar (eftersom toaletten låg i andra änden av vagnen)... Och jag tog mig av förståeliga skäl inte till bistrovagnen heller.
Väl framme i Örebro hjälps tågpersonalen och taxichauffören som ska ledsaga mig åt med att få av mig och mitt bagage, och "ju fler kockar desto sämre soppa," som det brukar heta. Min resväska, med 95% av mina kläder (ja, allt utom några t-shirts, linnen, pyjamas och underkläder), alla mediciner och min necessär - sammanlagt saker till ett värde av över 4000 kr - glöms kvar på tåget.
Över 20 telefonsamtal till SJ följde, men väskan kunde inte hittas. Jag fick köpa ersättningskläder på Myrorna och KappAhl (jag som packat ner mina favorikläder eftersom jag skulle på Stockholm Pride) och toalettartiklar vilket totalt kostade över 1700 SEK.
Hemresan gick mycket bättre, även om rullstolen inte rymdes i min kupe eller korridoren så var den i alla fall i samma vagn och jag hade snälla medpassagerare och familj som hjälpte mig av tåget). Men väskan hade SJ fortfarande inte koll på var den var. Men jag kollade Bagports hemsida (det är de som har hand om SJ:s upphittade bagage) då och då sedan jag kommit till Örebro, och det visade sig i mitten av augusti att min väska hade återfunnits - jag blev alltså inte kontaktad utan upptäckte det när jag gick in på hemsidan igen. Sedan fick jag betala 520 SEK i förskott för att få tillbaka väskan. Den 25 augusti - över en månad efter att den "försvann" - var den äntligen hemma igen. Inget saknades, tack och lov.
Nu har jag reklamerat resan hos SJ, och vi får se vad de säger. Förhoppningsvis får jag ersättning för mina utlägg och kompensation för de besvär deras bristande service har inneburit. Och jag åker med SJ till Örebro igen redan i oktober....
[Gammalt inlägg] Brist på tillgänglighet är en ond cirkel
Samtliga kommunala, statliga och landstingsverksamheter ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning nästa år, sedan följer förhoppningsvis näringsfastigheter, föreningslokaler och bostadshus. Jag försöker tänka positivt, även om jag ser hur mycket som behöver göras för att samhället ska vara tillgängligt för alla.
Jag hör ibland att orsaken till varför en viss lokal inte är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning (oftast rörelsehinder, eftersom det är min primära funktionsnedsättning) är för att det inte kommer några med exempelvis rullstol dit. Det menar du inte?!
Det är enligt mig egentligen inte så svårt att inkludera funkisar (personer med funktionsnedsättning), om en (särskilt personer utan funktionsnedsättning, s. k. "normisar") bara ändrar sitt sätt att tänka. Varför inte sätta ut den portabla rampen i fall att det kommer någon som behöver den i stället för att förvänta sig att den som behöver den säger till i förväg? Särskilt om det inte är ett möte som kräver föranmälan.
Eftersom normisar är normgivande i samhället (därav namnet) så ligger det på dem att lyssna på oss funkisar för att göra samhälet tillgängligt för oss. Men hur ska vi kunna berätta för dem det de behöver veta om vi inte kan ta oss till de lokaler där de samlas?!
Jag hör ibland att orsaken till varför en viss lokal inte är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning (oftast rörelsehinder, eftersom det är min primära funktionsnedsättning) är för att det inte kommer några med exempelvis rullstol dit. Det menar du inte?!
Det är enligt mig egentligen inte så svårt att inkludera funkisar (personer med funktionsnedsättning), om en (särskilt personer utan funktionsnedsättning, s. k. "normisar") bara ändrar sitt sätt att tänka. Varför inte sätta ut den portabla rampen i fall att det kommer någon som behöver den i stället för att förvänta sig att den som behöver den säger till i förväg? Särskilt om det inte är ett möte som kräver föranmälan.
Eftersom normisar är normgivande i samhället (därav namnet) så ligger det på dem att lyssna på oss funkisar för att göra samhälet tillgängligt för oss. Men hur ska vi kunna berätta för dem det de behöver veta om vi inte kan ta oss till de lokaler där de samlas?!
[Gammalt inlägg] "Tänk att de aldrig kan få nån ordning på det där"
Jag är rätt så säker på att jag använt citatet tidigare, men det tål att upprepas. Som jag sa till Mammamuh - jag verkar inte kunna hålla igång två bloggar samtidigt! Får försöka hitta någon bra lösning på det där. Kan jag skylla på att jag har varit småförkyld i över en vecka? Nej, det kan jag inte riktigt, eftersom mitt nästintill missbrukarintag av Colizin gör att jag faktiskt känner mig ¨så gott som frisk. ;-þ
Fick papper från Pitebo tidigare i veckan, ett erbjudande om hyresgäststyrt lägenhetsunderhåll. Det enda som är schemalagt för 2009 är att måla garderoberna i sovrummet, men det känns inte riktigt som någon prio på det.... Nästa år kan jag, om jag vill, byta matta i sovrummet, men det är inte heller något som inte kan vänta. Det enda som jag egentligen skulle vilja få utbytt, golvet i vardagsrummet som har fula gropar efter nån tung möbel, kommer inte att åtgärdas förrän 2026! Då är jag 50 år och bor kanske inte ens kvar...även om det känns så i dagsläget eftersom jag trivs här.
I går gick jag på stan med Cerridwene. Vi träffade farmor på Småstaden, och käkade lunch på Kvarters. På kvällen höll NHR sin julfest. God mat och trevligt umgänge är aldrig fel. Erik & Maria, jag hoppas vi kan träffas i mellandagarna!
Jag och Erika fikade (ännu en gång på Kvarters....) i eftermiddags, sen for vi på Gottis. Jag köpte candy canes ('godiskäppar' heter det på svenska, va?) till min gran eftersom det ska vara såna i granen. *nickar* Efter det blev det ett besök på Bio 3:an där vi bokade biljetter till The Day the Earth Stood Still på fredag kväll. Ska försöka skriva nåt med en karaktär baserad på D, det blir spännande att se vad som dyker upp. Har fixat present till pappsen också.
När jag kom hem hade jag fått julkort från Ithilmenel och Charli Macboyd, och den senare hade skickat ett kort med Top Gear-gänget i en något barnförbjuden situation. *fnissar*
I morgon blir en bråd dag. Det kommer en snickare från kommunen nån gång mellan 7.30-8.00 vilket är hemskt tidigt men det är bättre det än att han inte kommer förrän efter jul. Nu kanske de kan ha ett beslut klar före jul så att de kan börja jobba i januari. Sen ska jag förbi på Bodéns eftersom Jennie hade något til mig.... Jag kom inte ihåg vad det är, men nu börjar jag fundera på om det inte är The Princess Bride på DVD....
Sen på kvällen har jag egentligen styrelsemöte med RFSL, men jag har Tomtesagan samtidigt och den måste ja ju träna eftersom det är genrep på söndag och föreställningar måndag-tisdag. Jag är så nervös att det är obehagligt. Det blev ju inte direkt mindre nervöst när jag fick veta att systerdotter A ska komma och se sagan....
Men nu måste jag försöka sova så att jag är vaken innan snickaren kommer!
Fick papper från Pitebo tidigare i veckan, ett erbjudande om hyresgäststyrt lägenhetsunderhåll. Det enda som är schemalagt för 2009 är att måla garderoberna i sovrummet, men det känns inte riktigt som någon prio på det.... Nästa år kan jag, om jag vill, byta matta i sovrummet, men det är inte heller något som inte kan vänta. Det enda som jag egentligen skulle vilja få utbytt, golvet i vardagsrummet som har fula gropar efter nån tung möbel, kommer inte att åtgärdas förrän 2026! Då är jag 50 år och bor kanske inte ens kvar...även om det känns så i dagsläget eftersom jag trivs här.
I går gick jag på stan med Cerridwene. Vi träffade farmor på Småstaden, och käkade lunch på Kvarters. På kvällen höll NHR sin julfest. God mat och trevligt umgänge är aldrig fel. Erik & Maria, jag hoppas vi kan träffas i mellandagarna!
Jag och Erika fikade (ännu en gång på Kvarters....) i eftermiddags, sen for vi på Gottis. Jag köpte candy canes ('godiskäppar' heter det på svenska, va?) till min gran eftersom det ska vara såna i granen. *nickar* Efter det blev det ett besök på Bio 3:an där vi bokade biljetter till The Day the Earth Stood Still på fredag kväll. Ska försöka skriva nåt med en karaktär baserad på D, det blir spännande att se vad som dyker upp. Har fixat present till pappsen också.
När jag kom hem hade jag fått julkort från Ithilmenel och Charli Macboyd, och den senare hade skickat ett kort med Top Gear-gänget i en något barnförbjuden situation. *fnissar*
I morgon blir en bråd dag. Det kommer en snickare från kommunen nån gång mellan 7.30-8.00 vilket är hemskt tidigt men det är bättre det än att han inte kommer förrän efter jul. Nu kanske de kan ha ett beslut klar före jul så att de kan börja jobba i januari. Sen ska jag förbi på Bodéns eftersom Jennie hade något til mig.... Jag kom inte ihåg vad det är, men nu börjar jag fundera på om det inte är The Princess Bride på DVD....
Sen på kvällen har jag egentligen styrelsemöte med RFSL, men jag har Tomtesagan samtidigt och den måste ja ju träna eftersom det är genrep på söndag och föreställningar måndag-tisdag. Jag är så nervös att det är obehagligt. Det blev ju inte direkt mindre nervöst när jag fick veta att systerdotter A ska komma och se sagan....
Men nu måste jag försöka sova så att jag är vaken innan snickaren kommer!
[Gammalt inlägg] Ingen ordning....
Ringde arbetsordercentralen för att se ordergången vad gäller mina vinterdäck. Hon skulle ringa Magnus - som jag försökt få tag på i en vecka - på en gång och be honom ringa upp mig. Mindre än fem minuter senare gjorde han det.
Han hade pratat med AT:n för en vecka sedan och sagt att det inte finns någon ekonomi i att laga däcken utan att hon skulle beställa nya till mig. Hon sa till honom att hon skulle kontakta mig, men det har hon alltså inte gjort...och nu måste jag vänta till på måndag innan hon har telefontid igen. *AAAARGH*
Jag har ingen aning om hur halkigt det är ute, men jag måste ta mig ut snart innan jag får total lappsjuka! Jag sover dåligt och samlar på mig vatten eftersom jag sitter så stilla, och det är jättejobbigt. Det gör det liksom värt att röra på sig känns det som. Funderar på att fara och se "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen". Jag menar, även om den är kass så måste jag ju se den.
Men en bra sak med att jag knappt lämnat lägenheten på en vecka är i alla fall att det har gått åt rätt så lite pengar... *ler*
Han hade pratat med AT:n för en vecka sedan och sagt att det inte finns någon ekonomi i att laga däcken utan att hon skulle beställa nya till mig. Hon sa till honom att hon skulle kontakta mig, men det har hon alltså inte gjort...och nu måste jag vänta till på måndag innan hon har telefontid igen. *AAAARGH*
Jag har ingen aning om hur halkigt det är ute, men jag måste ta mig ut snart innan jag får total lappsjuka! Jag sover dåligt och samlar på mig vatten eftersom jag sitter så stilla, och det är jättejobbigt. Det gör det liksom värt att röra på sig känns det som. Funderar på att fara och se "Vi hade i alla fall tur med vädret - igen". Jag menar, även om den är kass så måste jag ju se den.
Men en bra sak med att jag knappt lämnat lägenheten på en vecka är i alla fall att det har gått åt rätt så lite pengar... *ler*
[Gammalt inlägg] Var är jag, Uppsala eller?
Jag hade tänkt fara ut på stan nu i eftermiddags eftersom det är skyltsöndag och jag brukar tycka om att gå på stan då. Men efter att ha kämpat mig genom 5 cm snö till sophuset gav jag upp. Visst, det är söndag och hade jag haft vinterdäcken (som har gått sönder och jag har inte hört av länsservice än - de behöver visst mer än två hela arbetsdagar på sig att ens höra av sig efter att de fått in en arbetsorder) så hade det kanske kunnat gå, men ändå? Piteå stad i sig är inte så mycket bättre (ibland är det som att vara tillbaka i Uppsala i slutet av 90-talet då de hade små jordbrukstraktorer att skotta med och det var den snörikaste vintern i mannaminne), men största delen av gågatan är i alla fall uppvärmd och därför snöfri.
Fan, jag som var på så gott humör när jag vaknade...nu vill jag bara skrika och slå på nån! *aaargh* Så mycket för den julstämningen.... *är arg*
Undrar om jag kan få hyres- och skattelättnad för att jag inte tar mig fram? [/sarkasm]
Fan, jag som var på så gott humör när jag vaknade...nu vill jag bara skrika och slå på nån! *aaargh* Så mycket för den julstämningen.... *är arg*
Undrar om jag kan få hyres- och skattelättnad för att jag inte tar mig fram? [/sarkasm]
