Ibland kan det vara skönt att stänga av. Det kan lätt bli för mycket att ta in: se på nyheter, läsa tidningar, surfa runt på Internet.... Då kan det vara bra med en paus där du fokuserar på dig själv ett tag. Om du inte mår bra, kan du inte hjälpa andra särskilt effektivt. Din absolut viktigaste relation är den med dig själv.

• Jag kan så mycket mer än jag tillåter mig själv att tro

Visst är det så. Jante kommer så lätt in i våra liv och säger oss att vi är sämre än andra - men så är det naturligtvis inte. Du, vi, är precis lika bra som andra!

 

• Du är godhjärtad och omtänksam

Jag försöker vara det, men det är så lätt att tro att det inte är tillräckligt. Men så länge vi försöker är det gott nog.

 

• Du har betydelse! De saker du gör har betydelse! Den du är har betydelse!!! Glöm aldrig ditt värde, vännen!

Precis. Alla människor är unika och kan tillföra något som ingen annan kan. Men för den skull betyder inte det att du måste jobba häcken av dig för att förändra världen! Rädda dig själv först, sen kan du rädda världen. Men gör det tillsammans med andra - tillsammans är vi starka.

 

• Jag är omgiven av kärlek och vänskap

Det gäller bara att kunna se det. Om du känner dig ensammast i världen kan det vara svårt, men det är du. Älskar du dig själv? Är du din bästa vän? Jobba med det, så blir det lättare att hitta andra som kanske har samma livssyn och intressen som du, som kan bli dina vänner.

 

• Jag är stark och ödmjuk och en inspirerande och strålande människa

Det här är något jag jobbar mycket med. Som funkis har jag sedan barndomen fått höra att jag är så duktig och inspirerande, och det blir lätt tröttsamt och tomt på innehåll, samtidigt som det blir som ett gift att få komplimanger och att vara omtyckt av alla. Jag vill inte att folk ska beundra mig eller tycka att jag är duktig och inspirerande för att jag är funkis, utan för andra kvalitéer.

 

Kanske för mitt skrivande, mina språkkunskaper, mina sociala färdigheter, utan att det behöver sammankopplas med mina funktionsnedsättningar. "Du är så glad, trots att du är handikappad" - som att det skulle vara svårt att vara glad och funkis?! Ingen (eller ja, väldigt få i så fall) säger "Du är så glad, trots att du är kvinna" och förväntar sig att personen de säger det till ska tycka det är roligt att höra. En komplimang som åtföljs av ett "trots" är ingen komplimang. Ofta är det till och med stötande.

 

Men vi lär så länge vi lever, och det är bra. I möten med andra lär vi också känna oss själva. Jag kommer att tänka på en låt av Lill Lindfors, Se dig själv. Det är en av de låtar som faktiskt förändrade mitt liv när jag hörde den första gången. Tyvärr verkar den vara svår att få tag på, men den går att lyssna på och köpa på länken.

 

• Du vet redan svaret på det du söker - lita på din inre röst

Visst är det så, men den inre rösten kan vara svår att höra ibland genom allt annat brus som kommer, särskilt utifrån men även från Jante. Det är lätt att tro att Jante är vår inre röst, men det är hen inte! Vår inre röst gör allt för att guida oss, leda oss rätt. Om du stänger av det yttre ibland blir det lättare att höra den.

Så löd dagens affirmation. Jag tror helt och fullt på det.

 

Jag är en i grunden positiv och optimistisk person. Visst retar det några, särskilt de realister som har en mer negativ syn på livet än vad jag har, men så länge jag mår bra av det så ser jag inget fel i att vara positiv och optimistisk. Om inte annat så gör det livsresan roligare.

 

Visst har jag gjort, och gör, misstag - det gör vi alla. Men jag försöker lära mig av dem och ta med mig det positiva som ofta finns i saker och händelser vi ser som misstag. Det berikar livet och hjälper mig att må bra. "Om jag inte hade --- hade inte --- hänt, jag hade inte lärt känna --- och jag hade inte upptäckt ---." Om vi tänkte mer så tror jag att vi skulle må bättre.

 

Att se det positiva i det som har hänt tror jag gör det lättare att se positivt på framtiden. Nu menar jag naturligtvis inte att en ska skratta sig igenom allting som händer, men att försöka se framåt även om det ser mörkt ut. Det kommer att lösa sig. Kanske inte på det sättet vi skulle önska, men på något sätt.

 

Det finns ett ljus i slutet av tunneln, och det är inte ett kommande tåg.

 

 

Nu har vi läst ut Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Random Riggs. Den var jättebra! Designen av boken, och naturligtvis alla foton, passade verkligen ihop med innehållet. Den är listad som en ungdomsbok, men vi tyckte att den var lika bra för vuxna. Det enda problemet jag hade med den var några konstiga översättningar, och lite missar med skiljetecken. Men det gjorde inte så mycket, då boken var så bra. Nu är det bara att vänta på nästa del i serien.... Under tiden rekommenderar jag att du läser den du också!

 

Jag vann ju boken i en tävling med Rabén & Sjögren, och fortsätter att tävla eftersom jag tycker det är kul. Nu är jag bland annat med i en tävling där en kan vinna anteckningsböcker från Bokmässan. Jag vet, jag vet - anteckningsböcker har jag många av. Men jag kan inte hjälpa det, det är så mysigt att skriva i en ny anteckningsbok!

 

 

I onsdags var på ett seminarium anordnat av Dubbelt Utsatt om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Det var mycket intressant, även om valet av lokal hade kunnat vara bättre. Det fanns ingen dörröppnare, och lunchen serverades en trappa upp. För att ta sig dit fick jag ta en omväg, bland annat genom en sporthall där det var idrottslektion. Lite trist att anordnarna inte tänkte på att funkisar kunde delta...

 

Nåja, det var i alla fall en bra, om än lång, dag. Men igår var jag jättetrött och hade ont i princip överallt. Sen på kvällen började jag känna tecken på en analkande förkylning. I morse insåg jag att jag inte skulle kunna jobba, i alla fall inte på ett bra sätt (det finns inget sjukare än en förkyld man, brukar det ju heta). Så jag är hemma idag. Fördelen med det är att jag får möjlighet att ta det lite lugnt.

 

Dagens affirmation var väldigt passande:

• Var rädd om dig själv - lyssna på kroppen, sinnet och själen och berika dessa med det som gör dig glad, lugn och tillfredsställd.

Jag jobbar på att bli bättre på det där, och det känns som att jag är på väg åt rätt håll.

 

Nu ska jag kika runt lite på Goodreads och Bli en vinnare, sen blir det att läsa. Jonathan Strange & Mr. Norrell må vara tjock (över 1000 sidor i pocket!) och ha ett gammaldags språk, men den är bra. :)

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Min sockerdetox avbröt jag, då jag inte kände att jag var redo att hantera de biverkningar som jag fick. Det går fler tåg.

 

Fördelen med det är att jag mår bättre. Nackdelen är att jag mår sämre. Nu vet jag inte om mina ömmande leder egentligen har med sockerkonsumtion att göra, men om det har det så är det så. Jag försöker i alla fall att inte äta så mycket tillsatt socker eftersom jag känner att jag inte mår bra av det.

 

Jag vet inte än om jag ska jobba idag. Jag tänkte avvakta lite och se hur jag känner mig närmare 10. Det är naturligtvis inte optimala förhållanden för att sitta på kontoret heller. På tal om kontoret så finns det lite olika jobblösningar som diskuteras, men inget är klart på långa vägar. Men det känns i alla fall som att jag är på väg någonstans, och att både resan och målet är något positivt.

 

 

Det känns viktigt att fokusera på det positiva. Jag och Mia håller på att läsa Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs - en bok jag vann i en tävling för ett tag sedan. Den är jättebra och spännande! Nu har vi mindre än 100 sidor kvar, och det är nästan så att vi inte vill att den ska ta slut. Samtidigt vill vi ju veta vad som händer härnäst!

 

Sen har jag kommit igång med några andra böcker också, och har bland annat läst ut Fjärilen i glaskupan av  Jean-Dominique Bauby. Mycket intressant bok. Väntar också på en bok jag vunnit i en utlottning på Goodreads - A Weak American in Russia & Ukraine: Adventures & Misadventures Living among the Natives av Walter Parchomenko. Vi får se om jag lyckas nå mitt mycket sparsamma mål på 20 lästa böcker i år, just nu är jag halvvägs och har väl en handfull påbörjade böcker. Hösten är ju här, så det ska väl inte vara helt omöjligt att nå det målet. Det är så himla roligt att läsa! Konstigt att jag envisas med att glömma bort det hela tiden.... 

 

På tal om böcker så ska Mig äger ingen av Åsa Linderborg filmas i höst. Utanför vår lägenhet! :D Vi ska på informationsmöte i kväll, så får vi se vad de säger. Ingen på området kommer att filmas, men vårt köksfönster och vår balkong kommer att synas. Yay! Det känns jättespännande. Att vi får börja julpynta i november är ett stort plus! :D Nu ska jag bara se till att läsa boken också. :)

 

Dagens affirmationer:

• Var rädd om dig själv - lyssna på kroppen, sinnet och själen och berika dessa med det som gör dig glad, lugn och tillfredsställd.

Jag försöker göra det. Att byta jobb är en konsekvens av det. Jag har en arbetsplats jag skulle vilja jobba på, men det är långt ifrån klart. Men jag har börjat hålla tummarna redan nu. Det kan inte skada. 

• Jag har en stark Inre glöd och drivkraft.

Ibland så tvivlar jag på det. Men det är faktiskt så. Om jag inte hade det så skulle jag inte få något gjort över huvud taget, med eller utan dysexekutivt syndrom.

• Jag spelar en viktig roll i många människors liv.

Det där är en sak som jag har haft svårt att förstå, men visst är det så. Det finns många människor som spelar en viktig roll i mitt liv, och då är  det ju inte helt omöjligt att jag gör det i andras liv. Att komma till den insikten är en skön känsla.

• Jag är kärleksfull och respektfull.