Kom av, kom bort, kom hem
Läste i Aftonbladet om en rullstoling som inte fick komma av tåget.
"Handikappbiljett" och liftar är inget jag har träffat på - jag har bara åkt liggvagn där rullstolen med nöd och näppe kommer in i vagnen (ja, första gången gjorde den ju inte det), och absolut inte in i korridoren eller kupén. Ledsagningen strular också - taxichaufförerna som sköter ledsagningen i Örebro är inte så pigga på att vänta tills tåget kommer in eftersom de bara får en hundring (!) för varje uppdrag.... Jag vill ju boka ledsagning i tid så att jag hinner på tåget i fall det blir strul (vilket det oftast blir).
Så även denna gång - ledsagaren hade fått fel mötesplats trots att jag ringt och sett till att informationen var riktig mer än 24 timmar i förväg, och så stack han innan tåget kommit in till stationen. Tack och lov var det snälla medpassagerare som hjälpte mig, stolen och väskorna på tåget. Och på mina två senaste resor har tågvärden frågat om jag vill ha något från bistron, vilket är en klar förbättring. Nästa gång borde jag be om tågvärdens nummer så att jag kunde få hjälp till och från toan.... Och då ska jag boka "handikappbiljett", "handikapplats" eller vad det heter, och försöka få sovvagn till liggvagnspris eftersom rullstolar inte ryms i liggvagnarna.
Tack och lov har jag alltid kommit på och av tåget, även om min resväska glömdes kvar pga ledsagarstrul i juli. Den här gången gick det mesta smidigare, även om jag fortfarande har ont efter att ha gått till och från toan ett par gånger och de hemska britsarna.
Sen när jag kom hem till lägenheten möts jag av beskedet att hissen i min uppgång ska bytas ut. Det behövs, men det hade varit så mycket bättre om de hade gjort det när jag ändå var borta.... Nu kommer hissen att stå helt stilla i några dagar, och sedan till och från under en längre tid. Så just nu bor jag hos min syster, vilket väl iofs är trevligt (och snällt av dem att låta mig bo här) men deras hus är inte direkt tillgängligt. Stolen får stå ute och jag får gå och hasa på baken, och det är ingen höjdare. Det får den lilla trappan till min och Emmets lägenhet i Örebro att kännas rätt överkomlig....
"Handikappbiljett" och liftar är inget jag har träffat på - jag har bara åkt liggvagn där rullstolen med nöd och näppe kommer in i vagnen (ja, första gången gjorde den ju inte det), och absolut inte in i korridoren eller kupén. Ledsagningen strular också - taxichaufförerna som sköter ledsagningen i Örebro är inte så pigga på att vänta tills tåget kommer in eftersom de bara får en hundring (!) för varje uppdrag.... Jag vill ju boka ledsagning i tid så att jag hinner på tåget i fall det blir strul (vilket det oftast blir).
Så även denna gång - ledsagaren hade fått fel mötesplats trots att jag ringt och sett till att informationen var riktig mer än 24 timmar i förväg, och så stack han innan tåget kommit in till stationen. Tack och lov var det snälla medpassagerare som hjälpte mig, stolen och väskorna på tåget. Och på mina två senaste resor har tågvärden frågat om jag vill ha något från bistron, vilket är en klar förbättring. Nästa gång borde jag be om tågvärdens nummer så att jag kunde få hjälp till och från toan.... Och då ska jag boka "handikappbiljett", "handikapplats" eller vad det heter, och försöka få sovvagn till liggvagnspris eftersom rullstolar inte ryms i liggvagnarna.
Tack och lov har jag alltid kommit på och av tåget, även om min resväska glömdes kvar pga ledsagarstrul i juli. Den här gången gick det mesta smidigare, även om jag fortfarande har ont efter att ha gått till och från toan ett par gånger och de hemska britsarna.
Sen när jag kom hem till lägenheten möts jag av beskedet att hissen i min uppgång ska bytas ut. Det behövs, men det hade varit så mycket bättre om de hade gjort det när jag ändå var borta.... Nu kommer hissen att stå helt stilla i några dagar, och sedan till och från under en längre tid. Så just nu bor jag hos min syster, vilket väl iofs är trevligt (och snällt av dem att låta mig bo här) men deras hus är inte direkt tillgängligt. Stolen får stå ute och jag får gå och hasa på baken, och det är ingen höjdare. Det får den lilla trappan till min och Emmets lägenhet i Örebro att kännas rätt överkomlig....
SJ, SJ gamle vän? Nja....
När jag åkte till Örebro i mitten av juli åkte jag tåg en längre sträcka för första gången i mitt liv. Arton timmar skulle det ta, men folk åker ju tåg hela tiden och jag hade begärt ledsagning och allt vid bokning, så jag trodde inte att det skulle bli några problem. Ack vad jag bedrog mig.
Vagnen jag skulle åka i var hög (ingen hiss eller ramp så långt ögat kunde nå) och för smal för att min rullstol Julius skulle rymmas (eller ens komma in i vagnen), så han fick åka godsvagn och jag gick på toaletten en gång på arton timmar (eftersom toaletten låg i andra änden av vagnen)... Och jag tog mig av förståeliga skäl inte till bistrovagnen heller.
Väl framme i Örebro hjälps tågpersonalen och taxichauffören som ska ledsaga mig åt med att få av mig och mitt bagage, och "ju fler kockar desto sämre soppa," som det brukar heta. Min resväska, med 95% av mina kläder (ja, allt utom några t-shirts, linnen, pyjamas och underkläder), alla mediciner och min necessär - sammanlagt saker till ett värde av över 4000 kr - glöms kvar på tåget.
Över 20 telefonsamtal till SJ följde, men väskan kunde inte hittas. Jag fick köpa ersättningskläder på Myrorna och KappAhl (jag som packat ner mina favorikläder eftersom jag skulle på Stockholm Pride) och toalettartiklar vilket totalt kostade över 1700 SEK.
Hemresan gick mycket bättre, även om rullstolen inte rymdes i min kupe eller korridoren så var den i alla fall i samma vagn och jag hade snälla medpassagerare och familj som hjälpte mig av tåget). Men väskan hade SJ fortfarande inte koll på var den var. Men jag kollade Bagports hemsida (det är de som har hand om SJ:s upphittade bagage) då och då sedan jag kommit till Örebro, och det visade sig i mitten av augusti att min väska hade återfunnits - jag blev alltså inte kontaktad utan upptäckte det när jag gick in på hemsidan igen. Sedan fick jag betala 520 SEK i förskott för att få tillbaka väskan. Den 25 augusti - över en månad efter att den "försvann" - var den äntligen hemma igen. Inget saknades, tack och lov.
Nu har jag reklamerat resan hos SJ, och vi får se vad de säger. Förhoppningsvis får jag ersättning för mina utlägg och kompensation för de besvär deras bristande service har inneburit. Och jag åker med SJ till Örebro igen redan i oktober....
Vagnen jag skulle åka i var hög (ingen hiss eller ramp så långt ögat kunde nå) och för smal för att min rullstol Julius skulle rymmas (eller ens komma in i vagnen), så han fick åka godsvagn och jag gick på toaletten en gång på arton timmar (eftersom toaletten låg i andra änden av vagnen)... Och jag tog mig av förståeliga skäl inte till bistrovagnen heller.
Väl framme i Örebro hjälps tågpersonalen och taxichauffören som ska ledsaga mig åt med att få av mig och mitt bagage, och "ju fler kockar desto sämre soppa," som det brukar heta. Min resväska, med 95% av mina kläder (ja, allt utom några t-shirts, linnen, pyjamas och underkläder), alla mediciner och min necessär - sammanlagt saker till ett värde av över 4000 kr - glöms kvar på tåget.
Över 20 telefonsamtal till SJ följde, men väskan kunde inte hittas. Jag fick köpa ersättningskläder på Myrorna och KappAhl (jag som packat ner mina favorikläder eftersom jag skulle på Stockholm Pride) och toalettartiklar vilket totalt kostade över 1700 SEK.
Hemresan gick mycket bättre, även om rullstolen inte rymdes i min kupe eller korridoren så var den i alla fall i samma vagn och jag hade snälla medpassagerare och familj som hjälpte mig av tåget). Men väskan hade SJ fortfarande inte koll på var den var. Men jag kollade Bagports hemsida (det är de som har hand om SJ:s upphittade bagage) då och då sedan jag kommit till Örebro, och det visade sig i mitten av augusti att min väska hade återfunnits - jag blev alltså inte kontaktad utan upptäckte det när jag gick in på hemsidan igen. Sedan fick jag betala 520 SEK i förskott för att få tillbaka väskan. Den 25 augusti - över en månad efter att den "försvann" - var den äntligen hemma igen. Inget saknades, tack och lov.
Nu har jag reklamerat resan hos SJ, och vi får se vad de säger. Förhoppningsvis får jag ersättning för mina utlägg och kompensation för de besvär deras bristande service har inneburit. Och jag åker med SJ till Örebro igen redan i oktober....
"Flyktingarna"
Den här låten tycker jag är så fin, och den tar upp något som oroar mig - hur vi behandlar flyktingar som kommer hit inte för att de vill, utan för att de måste. Om folk nödvändigtvis måste avvisas, är det inte mer humant (eller mindre inhumant, kanske jag borde säga) att göra det direkt vid gränsen i stället för att vänta till de hunnit rota sig här?
Rent utrymmesmässigt finns det plats för många fler svenskar. Om vi bara kunde ta till vara de kunskaper alla människor i Sverige - både infödda och s. k. "nysvenskar"- har så tror jag att det skulle gå bättre för Sverige, vi skulle vara mer tillfreds och det skulle inte finnas lika mycket främlingsfientlighet.
EUSKEFEURAT - FLYKTINGARNA
Jag tog på mig skjortan, drog på mig byxorna,
tog stövlarna på och knallade ut
jag gick bort till vebon och tog en av yxorna
Nu var det över. Ja, nu var det slut.
Nere vid sjön såg jag föräldragården
där min mamma bott kvar fram till att ålderdom
och demens tvingat in henne på åldringsvården
Och ända sen dess hade kåken stått tom
Det var nån gång i slutet av sommarn det hände
jag fick besök utav sonhustrun min
Hon bad om hjälp för några hon kände
Och inom en vecka så flytta' de in
Språket det kunde jag inte begripa
Men med miner och gester så kom vi en bit
Jag förstod att de satt i en helvetes knipa
och att det var därför som de kommit hit
Men svårast av allt var nog ändå att fatta
att de som hade lämnat sitt hemland och flytt
Här blev förhörda och ifrågasatta
och tvingades hålla sig gömda på nytt
Kvinnan hon genomled sömnlösa nätter
Med lamporna på för att känna sig trygg
Mannen bar märken ifrån cigaretter
Som vakterna hade bränt in i hans rygg
Och pojken var ängslig, vem kunde väl veta
Vad han varit med om för slags jävulstyg
Men jag såg när jag gick till sjön för att meta
Hur pojken smög efter och titta', i smyg
Sommarn blev höst, och hösten blev vinter.
Och mörkret var tungt, och kölden var svår.
Sonhustrun kom med julhyacinter.
Och vi överlevde, och vintern blev vår.
Han laga' köksklockan som hade stannat
sen blev han tårögd och krama' min hand
Och hon bjöd på bröd som smaka' nåt annat
Och hon sov med lamporna släckta, ibland
Pojken han övervann tvivel och tvekan
Och han fick ett metspö som bara var hans
Ibland så satt vi i timmar i ekan
Och allting var enkelt, framtiden fanns.
Klockan fyra på natten, med utvisningsorder
kom åtta poliser. Aktionen var snabb.
I båthuset väntar ett metspö. Det står där
och väntar förgäves på en femårig grabb
Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå' mer
Och flaggan den postar jag väl till regeringen
Och flaggstången den ska jag fan hugga ner
Det sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet - adjöss och farväl.
Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är det de eller vi, som mest saknar själ
Att dela upp människor i man och kvinna är väl ingen sport, eller?
Caster Semenya är "kanske inte 100% kvinna" enligt IAAF/The Telegraph (och Aftonbladet). Ja, det beror ju på hur "kvinna" ska definieras. Enligt Wikipedia (en av oss googlares husgudar) är en kvinna "den fullvuxna människan med biologiskt honkön till skillnad från en vuxen hane, som kallas man."
Okej, men då kommer nästa fråga - hur definieras det biologiska könet? Wikipedia-artikeln om kön skriver: "Andra könsfaktorer är könskromosomer (xx för kvinnor, xy för män) och hormonproduktion och hormonbalans. Skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller könshormoner (hög och jämn halt av testosteron för män, lägre och cyklisk halt av östrogen för kvinnor) leder till skillnader i ämnesomsättning, blodvärden, kroppsfett, kroppsbehåring och muskeltillväxt. Vid olika typer av intersexuella tillstånd är en eller flera av de uppräknade faktorerna inte entydigt "kvinnliga" eller "manliga"."
Men betyder en intersexualismdiagnos att personen i fråga inte har någon könstillhörighet? Naturligtvis inte. De flesta människor definierar sig som tillhörande den ena könet eller det andra, vissa båda. Biologiskt sett är jag en atypisk biologisk kvinna men socialt ser jag mig som både man och kvinna. Caster Semenya ser sig sjlv som kvinna, och då är hon i mina ögon det.
Trollhare skriver alltid intressanta inlägg, och de han skriver angående kön, könsroller och samhällets syn på oss som kanske inte alltid passar in i den bild de har av hur män och kvinnor ska vara är ett välkommet avbrott i diskussioner som förs av folk som tycker att "hermafroditer ska tävla i handikapp-OS/Para(o)lympics". jag förstår inte riktigt kopplingen mellan kön och funktionsnedsättning....
Min lösning på "problemet" om huruvida det är rättvist att låta folk som presterar "för bra" med andra som inte presterar lika bra är att ta bort könsindelningen inom idrotten och gå på resultat i stället. Blir inte det det mest rättvisa egentligen? Och till de som säger att "då försvinner damidrotten" vill jag bara säga: Ja, självklart gör den det. Det gör "mansidrotten" också. Det blir liksom bara idrott av det. Och med olika klasser beroende på prestation så finns det massor med kvinnor som kan ta sig fram "trots" att de tävlar mot män.
Alla (dvs majoriteten av) kvinnor är inte svaga våp. Det finns starka, drivna kvinnor. Och om män nu är så mycket starkare än kvinnor, varför föder inte fler män barn? ;)
Okej, men då kommer nästa fråga - hur definieras det biologiska könet? Wikipedia-artikeln om kön skriver: "Andra könsfaktorer är könskromosomer (xx för kvinnor, xy för män) och hormonproduktion och hormonbalans. Skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller könshormoner (hög och jämn halt av testosteron för män, lägre och cyklisk halt av östrogen för kvinnor) leder till skillnader i ämnesomsättning, blodvärden, kroppsfett, kroppsbehåring och muskeltillväxt. Vid olika typer av intersexuella tillstånd är en eller flera av de uppräknade faktorerna inte entydigt "kvinnliga" eller "manliga"."
Men betyder en intersexualismdiagnos att personen i fråga inte har någon könstillhörighet? Naturligtvis inte. De flesta människor definierar sig som tillhörande den ena könet eller det andra, vissa båda. Biologiskt sett är jag en atypisk biologisk kvinna men socialt ser jag mig som både man och kvinna. Caster Semenya ser sig sjlv som kvinna, och då är hon i mina ögon det.
Trollhare skriver alltid intressanta inlägg, och de han skriver angående kön, könsroller och samhällets syn på oss som kanske inte alltid passar in i den bild de har av hur män och kvinnor ska vara är ett välkommet avbrott i diskussioner som förs av folk som tycker att "hermafroditer ska tävla i handikapp-OS/Para(o)lympics". jag förstår inte riktigt kopplingen mellan kön och funktionsnedsättning....
Min lösning på "problemet" om huruvida det är rättvist att låta folk som presterar "för bra" med andra som inte presterar lika bra är att ta bort könsindelningen inom idrotten och gå på resultat i stället. Blir inte det det mest rättvisa egentligen? Och till de som säger att "då försvinner damidrotten" vill jag bara säga: Ja, självklart gör den det. Det gör "mansidrotten" också. Det blir liksom bara idrott av det. Och med olika klasser beroende på prestation så finns det massor med kvinnor som kan ta sig fram "trots" att de tävlar mot män.
Alla (dvs majoriteten av) kvinnor är inte svaga våp. Det finns starka, drivna kvinnor. Och om män nu är så mycket starkare än kvinnor, varför föder inte fler män barn? ;)
Är det bara jag som tycker det är konstigt?
Läser i Piteå-Tidningen att Piteå Konsthall ska flytta - igen. Den här gången från relativt nya, fräscha lokaler i princip mitt i stan till biblioteket en bit utanför centrum. Kultur- och fritidsnämnden anger besparingar som skäl för flytten, som oftast, och det är svårt att lägga något emot det. Men det de inte tänker på är att det kan vara svårare för konsthallen att locka ströbesökare - som kanske inte anser sig vara den kulturella typen - om den flyttas till biblioteket.
Jag kommer förmodligen att fortsätta besöka konsthallen efter flytten eftersom jag är medläsare genom Röda Korset på just biblioteket en gång i veckan, men på vintern blir det ett gissel (särskilt med tanke på det ofta bristfälliga snöröjningen - ibland går det inte ens för mig att ta mig till konsthallens nuvarande läge).
Är det förresten bara jag som tycker att både bibliotek och konsthall borde vara belägna i en stads centrum? Då är det kanske lättare för de tidigare nämnda människor som inte aktivt söker sig till bibliotek och konsthall att "droppa in". Om kommunen anser sig få råd någon gång så tycker jag att det vore värt att prova.
Jag kommer förmodligen att fortsätta besöka konsthallen efter flytten eftersom jag är medläsare genom Röda Korset på just biblioteket en gång i veckan, men på vintern blir det ett gissel (särskilt med tanke på det ofta bristfälliga snöröjningen - ibland går det inte ens för mig att ta mig till konsthallens nuvarande läge).
Är det förresten bara jag som tycker att både bibliotek och konsthall borde vara belägna i en stads centrum? Då är det kanske lättare för de tidigare nämnda människor som inte aktivt söker sig till bibliotek och konsthall att "droppa in". Om kommunen anser sig få råd någon gång så tycker jag att det vore värt att prova.
Brist på tillgänglighet är en ond cirkel
Samtliga kommunala, statliga och landstingsverksamheter ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning nästa år, sedan följer förhoppningsvis näringsfastigheter, föreningslokaler och bostadshus. Jag försöker tänka positivt, även om jag ser hur mycket som behöver göras för att samhället ska vara tillgängligt för alla.
Jag hör ibland att orsaken till varför en viss lokal inte är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning (oftast rörelsehinder, eftersom det är min primära funktionsnedsättning) är för att det inte kommer några med exempelvis rullstol dit. Det menar du inte?!
Det är enligt mig egentligen inte så svårt att inkludera funkisar (personer med funktionsnedsättning), om en (särskilt personer utan funktionsnedsättning, s. k. "normisar") bara ändrar sitt sätt att tänka. Varför inte sätta ut den portabla rampen i fall att det kommer någon som behöver den i stället för att förvänta sig att den som behöver den säger till i förväg? Särskilt om det inte är ett möte som kräver föranmälan.
Eftersom normisar är normgivande i samhället (därav namnet) så ligger det på dem att lyssna på oss funkisar för att göra samhälet tillgängligt för oss. Men hur ska vi kunna berätta för dem det de behöver veta om vi inte kan ta oss till de lokaler där de samlas?!
Jag hör ibland att orsaken till varför en viss lokal inte är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning (oftast rörelsehinder, eftersom det är min primära funktionsnedsättning) är för att det inte kommer några med exempelvis rullstol dit. Det menar du inte?!
Det är enligt mig egentligen inte så svårt att inkludera funkisar (personer med funktionsnedsättning), om en (särskilt personer utan funktionsnedsättning, s. k. "normisar") bara ändrar sitt sätt att tänka. Varför inte sätta ut den portabla rampen i fall att det kommer någon som behöver den i stället för att förvänta sig att den som behöver den säger till i förväg? Särskilt om det inte är ett möte som kräver föranmälan.
Eftersom normisar är normgivande i samhället (därav namnet) så ligger det på dem att lyssna på oss funkisar för att göra samhälet tillgängligt för oss. Men hur ska vi kunna berätta för dem det de behöver veta om vi inte kan ta oss till de lokaler där de samlas?!
Ett kort stopp på vägen
Jag borde verkligen försöka få in rutinen vad gäller att blogga - det har ju gått så bra förut. Nåja, det är bara att ta nya, friska tag och se hur länge det håller i sig.
Min älskade M åkte hem den 28:e juni, och det känns som om jag sträcker mig in i framtiden för att hålla ut tills vi ses igen. Nu när det har gått en tid så är det lätare att nå fram eftersom det är mindre än en vecka kvar! Jag åker på söndag kväll och är framme tidigt, tidigt på måndag morgon. Det är nervöst och spännande, framför allt för att jag ska åka tåg hela vägen! Jag hoppas bara att jag inte får cellskräck....
Sen kommer jag att vara hemma där nere (jo, numera har jag och M två "hemma" - här och där/uppe och nere) fram till Pride, då vi åker upp till Stockholm för att åka ner hem igen ill den 9:e augusti. Men det datumet försöker jag låtsas inte finns!
Pride känns som ett kapitel för sig. Det är första gången för mig, och jag är hur nervös som helst. Kommer jag att villa bort mig, eller ännu värre, GÖRA bort mig? Kommer jag att ta mig fram ordentligt? Hur kommer det att funka med toaletter? Just nu känner jag att jag inte kommer att släppa M en sekund....
På tal om Pride så känns det som att varje steg framåt gör att det tas två steg tillbaka någon annanstans. Det har antagits en ny morallag i Litauen som bland annat gör det olagligt att sprida positiv information om till exempel homo- eller bisexualitet, polygami (I ett sidodokument talas om "icketraditionell sexuell läggning" i allmänhet.), flera typer av våld, spel och dobbel, hypnos samt dåliga vanor vad gäller mat, hygien och motion. Den innebär också att information om homo- och bisexualitet samt transpersoner inte längre får spridas i skolor och andra offentliga sammanhang.
Ska det verkligen se ut så här i Europa 2009? I så fall vill jag ha ett nytt Europa. Vem är med mig?
Min älskade M åkte hem den 28:e juni, och det känns som om jag sträcker mig in i framtiden för att hålla ut tills vi ses igen. Nu när det har gått en tid så är det lätare att nå fram eftersom det är mindre än en vecka kvar! Jag åker på söndag kväll och är framme tidigt, tidigt på måndag morgon. Det är nervöst och spännande, framför allt för att jag ska åka tåg hela vägen! Jag hoppas bara att jag inte får cellskräck....
Sen kommer jag att vara hemma där nere (jo, numera har jag och M två "hemma" - här och där/uppe och nere) fram till Pride, då vi åker upp till Stockholm för att åka ner hem igen ill den 9:e augusti. Men det datumet försöker jag låtsas inte finns!
Pride känns som ett kapitel för sig. Det är första gången för mig, och jag är hur nervös som helst. Kommer jag att villa bort mig, eller ännu värre, GÖRA bort mig? Kommer jag att ta mig fram ordentligt? Hur kommer det att funka med toaletter? Just nu känner jag att jag inte kommer att släppa M en sekund....
På tal om Pride så känns det som att varje steg framåt gör att det tas två steg tillbaka någon annanstans. Det har antagits en ny morallag i Litauen som bland annat gör det olagligt att sprida positiv information om till exempel homo- eller bisexualitet, polygami (I ett sidodokument talas om "icketraditionell sexuell läggning" i allmänhet.), flera typer av våld, spel och dobbel, hypnos samt dåliga vanor vad gäller mat, hygien och motion. Den innebär också att information om homo- och bisexualitet samt transpersoner inte längre får spridas i skolor och andra offentliga sammanhang.
Ska det verkligen se ut så här i Europa 2009? I så fall vill jag ha ett nytt Europa. Vem är med mig?
Grattis till Perne...
...och till mig, så klart! Perne fyller nästan lika många år som mig! *blåser i flärp*
Jag firar genom att först hämta M på tågstationen i Älvsbyn, sen får vi se vad som händer. Att det blir en bra dag tvekar jag inte en sekund på.
Sen så försöker jag öka vetskapen om (och bidragen till) Camfeds projekt för att utbilda flickor i Afrika (länk till Facebook-sidan) - därför att kvinnor är de främsta utbildarna av barn (jag menar alltså att det oftast är mammorna som lär barnen nya saker när de är allra minst).
Men nu ska jag äta nåt snabbt och göra mig klar innan pappa och A kommer. M och jag kommer att vara hemma på eftermiddagen i fall ni vill komma och fika. För fika finns det, tro mig!
Jag firar genom att först hämta M på tågstationen i Älvsbyn, sen får vi se vad som händer. Att det blir en bra dag tvekar jag inte en sekund på.
Sen så försöker jag öka vetskapen om (och bidragen till) Camfeds projekt för att utbilda flickor i Afrika (länk till Facebook-sidan) - därför att kvinnor är de främsta utbildarna av barn (jag menar alltså att det oftast är mammorna som lär barnen nya saker när de är allra minst).
Men nu ska jag äta nåt snabbt och göra mig klar innan pappa och A kommer. M och jag kommer att vara hemma på eftermiddagen i fall ni vill komma och fika. För fika finns det, tro mig!
Kvinnor i kostym och män i kilt, är de också konstiga?
David Carradine hittad död - i kvinnokläder. I princip så skriver Aftonbladet idag - och det stör mig.
Inte för att det är något fel i att biologiska män bär kläder som traditionellt sett bärs av kvinnor, tvärtom, men sättet de levererar "nyheten" på känns olustig. De skriver bland annat han "var utklädd till kvinna när han hittades död". Hur vet de det? De thailändska myndigheterna är inte mycket bättre, de säger att "(e)n teori är att han utförde en avancerad sexlek som gick snett". Jag antar att de syftar till autoerotisk asfyxi - i folkmun kallat "strypsex".
Om han inte hade varit klädd i "kvinnokläder," haft "kvinnliga underkläder" på sängen och haft på sig en "kvinnlig peruk" som Aftonbladet kallar det, hade myndigheterna och media fortfarande kallat det "en avancerad sexlek som gick snett"? Jag vet inte, och egentligen så spelar det inte så stor roll i sammanhanget. Men att de får det att låta som att det skulle vara konstigt att vara klädd i kläder som traditionellt sett bärs av det motsatta biologiska könet, det stör mig verkligen.
Jag vet att jag läst om könsbestämda kläder i Trollhares blogg, men naturligtvis hittar jag inte inlägget nu. Men det gör inget, för hela hans blogg är mycket läsvärd.
Inte för att det är något fel i att biologiska män bär kläder som traditionellt sett bärs av kvinnor, tvärtom, men sättet de levererar "nyheten" på känns olustig. De skriver bland annat han "var utklädd till kvinna när han hittades död". Hur vet de det? De thailändska myndigheterna är inte mycket bättre, de säger att "(e)n teori är att han utförde en avancerad sexlek som gick snett". Jag antar att de syftar till autoerotisk asfyxi - i folkmun kallat "strypsex".
Om han inte hade varit klädd i "kvinnokläder," haft "kvinnliga underkläder" på sängen och haft på sig en "kvinnlig peruk" som Aftonbladet kallar det, hade myndigheterna och media fortfarande kallat det "en avancerad sexlek som gick snett"? Jag vet inte, och egentligen så spelar det inte så stor roll i sammanhanget. Men att de får det att låta som att det skulle vara konstigt att vara klädd i kläder som traditionellt sett bärs av det motsatta biologiska könet, det stör mig verkligen.
Jag vet att jag läst om könsbestämda kläder i Trollhares blogg, men naturligtvis hittar jag inte inlägget nu. Men det gör inget, för hela hans blogg är mycket läsvärd.
"Vi borde byta skorsten, det borde vi!"
Om mindre än en vecka fyller jag år. Det betyder att om mindre än en vecka kommer min älskade M! Jag längtar.... Det ska bli så kul att ha henne här, hemma hos "oss" (med vårt avstånd så har vi två "hemma")! De flesta i min bekantskapskrets är glada för vår skull och vill verkligen träffa henne, och det blir spännande.
Ska ta mig till PiteBo inom den närmaste framtiden för att fixa en tvättcylinder. Det skulle vara så mycket enklare om jag hade tvättmaskin och torktumlare i lägenheten, men det får jag inte som bostadsanpassning och det är inte heller nåt som jag känner för att investera i (eftersom M redan har det). Egentligen tycker jag att jag borde få hyreslättnad eftersom jag inte kan använda tvättstugan själv....
På tal om PiteBo så har jag ju blivit invald i en referensgrupp (och tillfällig interimstyrelse) som ska undersöka intresset och möjligheterna för att bilda en alternativ förening för hyresgästerna inom mitt och ett angränsande bostadsområde. Vi har gått runt och kollat intresset hos våra grannar - det var inte så många som var hemma i husen jag besökte men de som var hemma var övervägande positiva) ska ha ett möte med Hgf på måndag, och vi får se vad utkomsten blir av det mötet (jag medverkar dock inte då). Förhoppningsvis så för det mötet med sig att den alternativa föreningen inte behövs.
Även om jag är arbetslös så har jag massor med järn i elden (det är väl på den halvan som jag är pensionär, antar jag!). Mest inom föreningar (har nyss blivit antagen som medlem i SRF Örebro, men kommer inte att sitta i styrelsen där - om jag hade fått det förtroendet så hade det varit lite svårt när jag bor så långt bort) - tre styrelseuppdrag på lokal nivå, ett på riksnivå. Sen är jag frivillig medläsare inom Röda Korset. och hjälper E med hundpassning när det behövs, har frukostmöte med A i princip varje måndag... Och så är det Pride i månadsskiftet juli/augusti. Men det där är ju roliga saker! Dock är det tur att jag är arbetslös, annars hade jag inte hunnit med hälften (hade jag haft ett jobb så skulle jag naturligtvis inte hålla på med så mycket som jag gör nu)!
Min jakt på arbete fortsätter. Jag har fortfarande inte hört av Örebro Kommun, så jag borde kanske kontakta dem och höra om de blivit klara med rekryteringen. Just nu känns det, trots tystnad eller nej från potentiella arbetsgivare där nere, som om jag har större chans att få jobb där nere än jag har här. Om inte annat så får jag vara med M och får en nystart. Här har jag varit arbetslös så länge att jag tappat gnistan.
På tal om jobb så träffade jag en fd arbetskamrat från Miljonlotteriet. Enligt henne, som också slutat, så är det bara två personer som jobbar kvar där. Även om jag saknar jobbarkompisar och att få en lön (vilket jag ju inte fick där, men jag hade kunnat få det senare), så var det jobbet inte värt att må så dåligt.
Nu ska jag plocka ihop lite och sen ska jag nog ta en liten sväng på stan. Trots att jag var iväg två svängar i går så kan det vara kul att bara fara ut och träffa folk.
Ska ta mig till PiteBo inom den närmaste framtiden för att fixa en tvättcylinder. Det skulle vara så mycket enklare om jag hade tvättmaskin och torktumlare i lägenheten, men det får jag inte som bostadsanpassning och det är inte heller nåt som jag känner för att investera i (eftersom M redan har det). Egentligen tycker jag att jag borde få hyreslättnad eftersom jag inte kan använda tvättstugan själv....
På tal om PiteBo så har jag ju blivit invald i en referensgrupp (och tillfällig interimstyrelse) som ska undersöka intresset och möjligheterna för att bilda en alternativ förening för hyresgästerna inom mitt och ett angränsande bostadsområde. Vi har gått runt och kollat intresset hos våra grannar - det var inte så många som var hemma i husen jag besökte men de som var hemma var övervägande positiva) ska ha ett möte med Hgf på måndag, och vi får se vad utkomsten blir av det mötet (jag medverkar dock inte då). Förhoppningsvis så för det mötet med sig att den alternativa föreningen inte behövs.
Även om jag är arbetslös så har jag massor med järn i elden (det är väl på den halvan som jag är pensionär, antar jag!). Mest inom föreningar (har nyss blivit antagen som medlem i SRF Örebro, men kommer inte att sitta i styrelsen där - om jag hade fått det förtroendet så hade det varit lite svårt när jag bor så långt bort) - tre styrelseuppdrag på lokal nivå, ett på riksnivå. Sen är jag frivillig medläsare inom Röda Korset. och hjälper E med hundpassning när det behövs, har frukostmöte med A i princip varje måndag... Och så är det Pride i månadsskiftet juli/augusti. Men det där är ju roliga saker! Dock är det tur att jag är arbetslös, annars hade jag inte hunnit med hälften (hade jag haft ett jobb så skulle jag naturligtvis inte hålla på med så mycket som jag gör nu)!
Min jakt på arbete fortsätter. Jag har fortfarande inte hört av Örebro Kommun, så jag borde kanske kontakta dem och höra om de blivit klara med rekryteringen. Just nu känns det, trots tystnad eller nej från potentiella arbetsgivare där nere, som om jag har större chans att få jobb där nere än jag har här. Om inte annat så får jag vara med M och får en nystart. Här har jag varit arbetslös så länge att jag tappat gnistan.
På tal om jobb så träffade jag en fd arbetskamrat från Miljonlotteriet. Enligt henne, som också slutat, så är det bara två personer som jobbar kvar där. Även om jag saknar jobbarkompisar och att få en lön (vilket jag ju inte fick där, men jag hade kunnat få det senare), så var det jobbet inte värt att må så dåligt.
Nu ska jag plocka ihop lite och sen ska jag nog ta en liten sväng på stan. Trots att jag var iväg två svängar i går så kan det vara kul att bara fara ut och träffa folk.
"I'm the king of the world"
Läser i Aftonbladet att en kille blivit vald till balens drottning på en skola i Californien.
Eftersom han är bög ("queen") så blir det ju rätt så fyndigt samtidigt som han ställer gamla etablerade könsroller på ända. Och det tycker jag är jättebra. När jag ser på kommentarerna till artikeln så blir jag påmind om att det heteronormativa samhället med traditionella könsroller inte alltid tycker det.
Min erfarenhet är att det ju inte är för att de av oss som tillhör HBT-gruppen skäms som vi kanske ibland drar oss för att komma ut, utan för att det ovan nämnda samhället kan vara rätt så inskränkt och negativt inställda till de av oss som är "annorlunda" (dvs avviker från den gällande normen). Och det gäller inte bara de som avviker från normen vad gäller sexuell läggning och könsidentitet, utan över huvud taget.
Därför är det rätt skönt att jag är van att vara avvikande. Om jag inte var transvestit så hade jag ändå varit bisexuell och rullstoling, liksom.
Fick just medlemstidningen från FPE-S, Sveriges största intreseorganisation för transvestiter. Det känns som om saker går åt vårt håll just nu, och förhoppningsvis håller det i sig!
Eftersom han är bög ("queen") så blir det ju rätt så fyndigt samtidigt som han ställer gamla etablerade könsroller på ända. Och det tycker jag är jättebra. När jag ser på kommentarerna till artikeln så blir jag påmind om att det heteronormativa samhället med traditionella könsroller inte alltid tycker det.
Min erfarenhet är att det ju inte är för att de av oss som tillhör HBT-gruppen skäms som vi kanske ibland drar oss för att komma ut, utan för att det ovan nämnda samhället kan vara rätt så inskränkt och negativt inställda till de av oss som är "annorlunda" (dvs avviker från den gällande normen). Och det gäller inte bara de som avviker från normen vad gäller sexuell läggning och könsidentitet, utan över huvud taget.
Därför är det rätt skönt att jag är van att vara avvikande. Om jag inte var transvestit så hade jag ändå varit bisexuell och rullstoling, liksom.
Fick just medlemstidningen från FPE-S, Sveriges största intreseorganisation för transvestiter. Det känns som om saker går åt vårt håll just nu, och förhoppningsvis håller det i sig!
Det känns som måndag
Nu är jag uppe i tassemarkerna igen. Även om det på ett sätt känns skönt att vara tillbaka i lägenheten (köket blev snyggt, förresten) så är den väldigt tyst och tom, och om det inte hade varit för alla mina kuddar så hade jag väl gått vilse i min säng....
Det är tur att jag är så upptagen i veckan eftersom jag nog skulle bli helt knäpp annars. Dessutom sparar jag pengar som jag annars skulle använda till "onyttigheter". Men fy vad livet kan vara tråkigt.
När jag satte mig vid datorn tidigare tyckte jag att den var väldigt tyst, och kom på mig själv att trycka enter vid formulär.... Konstigt hur en lär om sig så snabbt. *skrattar*
Men nu ska jag packa upp färdigt och fortsätta plocka i köket.
Kära...örebroare?
Jag lever och mår bra, och trivs som en delvis vattenlevande varelse i... Ja, vattnet.
M är helt underbar och jag vill inte tänka på att jag ska åka härifrån inom en alldeles för snar framtid. Men just nu njuter jag bara av min nya tillvaro och nya bekantskaper, till och med Snigel så länge hon inte kissar i sängen eller på mina kläder.... Snacka om uppenbar markering - inget subtilt där inte, utan raka rör.
Det enda egentliga problemet är att jag reste från mina laptop-sladdar och får slåss med allehanda tekniska pryttlar, men det löser sig vad det lider.
Nu är det dags för mer Beck, men nu vet alla iaf att jag inte har försvunnit från radarn helt och hållet!
M är helt underbar och jag vill inte tänka på att jag ska åka härifrån inom en alldeles för snar framtid. Men just nu njuter jag bara av min nya tillvaro och nya bekantskaper, till och med Snigel så länge hon inte kissar i sängen eller på mina kläder.... Snacka om uppenbar markering - inget subtilt där inte, utan raka rör.
Det enda egentliga problemet är att jag reste från mina laptop-sladdar och får slåss med allehanda tekniska pryttlar, men det löser sig vad det lider.
Nu är det dags för mer Beck, men nu vet alla iaf att jag inte har försvunnit från radarn helt och hållet!
Det går ner, sen går det upp
Det blev ingen frukost idag heller, men det blir eftermiddagsfika i stället. Jag har i alla fall hunnit plocka ihop lite hemma, och det här med att stiga upp tidigt på morgonen kansk inte är så farligt trots allt? Men det gör mig ju så himla trött på eftermiddagen/tidiga kvällen, och det är ju ingen höjdare.
Bovärden har varit hit och silikonat och lämnat en duschtröskel eller vad det nu heter nu på eftermiddagen. Bättre sent än aldrig, men jag vill ju att det ska vara lite snyggt också.... Fast jag kan väl inte få allt som jag vill, förstås.
Sen så kom mina Miljonlotter idag, fem stycken. Rent statistiskt är det ju vinst på i snitt var femte lott, så en vinst hade jag i alla fall räknat med. Det blev två - sammanlagt 160 kr! När jag hade registrerat lotterna, inklusive nitarna (vem vet, det kanske blir en av de där bilarna jag surrade om med potentiella kunder?), så kontaktade jag kundtjänst direkt (via mail) och anmälde att jag ville göra ett uppehåll till i sommar. Undrar om en kan göra så? *skrattar*
Nu ska jag göra mig klar, sen får vi se vad eftermiddagen och kvällen har att erbjuda. Det snöar i alla fall inte. *peppar peppar*
Bovärden har varit hit och silikonat och lämnat en duschtröskel eller vad det nu heter nu på eftermiddagen. Bättre sent än aldrig, men jag vill ju att det ska vara lite snyggt också.... Fast jag kan väl inte få allt som jag vill, förstås.
Sen så kom mina Miljonlotter idag, fem stycken. Rent statistiskt är det ju vinst på i snitt var femte lott, så en vinst hade jag i alla fall räknat med. Det blev två - sammanlagt 160 kr! När jag hade registrerat lotterna, inklusive nitarna (vem vet, det kanske blir en av de där bilarna jag surrade om med potentiella kunder?), så kontaktade jag kundtjänst direkt (via mail) och anmälde att jag ville göra ett uppehåll till i sommar. Undrar om en kan göra så? *skrattar*
Nu ska jag göra mig klar, sen får vi se vad eftermiddagen och kvällen har att erbjuda. Det snöar i alla fall inte. *peppar peppar*
Starkt jobbat, CD....
Ibland är en ju inte smart.
Jag ska åka till Örebro i april, och i morse ringde jag till kommunen för färdtjänst och resebyrån för hjälp med ledsagning, och bad dem återkomma med mer information på min fasta telefon som jag har införskaffat. Nu, nära på tre timmar senare, när jag gick förbi telefonen i hallen såg jag att den blinkade - jag hade glömt att sätta i strömmen till telefonen, så om folk har ringt har det gått fram signaler men jag har inte kunna ta emot samtalet. *suck*
Nåja, antingen får de ringa igen eller så får jag ringa i morgon.
Jag skulle egentligen ha käkat frukost med Cerr i morse, men det snöar, blåser och har sig, så vi blåste av det (dåliga ordvitsar är legio hos mig). Vi ska försöka igen i morgon.
Nu borde jag plocka ihop och diska eftersom jag inte har den blekaste när mamma dyker upp, men det går trögt. Internet funkar ju! *skrattar*
Jag ska åka till Örebro i april, och i morse ringde jag till kommunen för färdtjänst och resebyrån för hjälp med ledsagning, och bad dem återkomma med mer information på min fasta telefon som jag har införskaffat. Nu, nära på tre timmar senare, när jag gick förbi telefonen i hallen såg jag att den blinkade - jag hade glömt att sätta i strömmen till telefonen, så om folk har ringt har det gått fram signaler men jag har inte kunna ta emot samtalet. *suck*
Nåja, antingen får de ringa igen eller så får jag ringa i morgon.
Jag skulle egentligen ha käkat frukost med Cerr i morse, men det snöar, blåser och har sig, så vi blåste av det (dåliga ordvitsar är legio hos mig). Vi ska försöka igen i morgon.
Nu borde jag plocka ihop och diska eftersom jag inte har den blekaste när mamma dyker upp, men det går trögt. Internet funkar ju! *skrattar*
