Du har fortfarande tid att ta vara på dig själv!
Ibland känns det som om dagarna kryper fram. Men månaderna och åren, de rusar fram innan vi ens hunnit blinka.
Då kan det vara lätt att undra vad vi gör med våra liv egentligen. Tiden kan kännas knapp, även om vi har hela livet på oss. Vi vet ju inte hur mycket tid vi har - därför kan det bli viktigt för oss att göra så mycket som möjligt av den.Men om vi oroar oss över det gör vi oss själva en otjänst. Vi kan börja oroa oss över och bli missnöjda med vår insats, och inser inte hur mycket vi egentligen åstadkommit - och åstadkommer. Kanske slutar vi till och med försöka.
Gör inte det! Det är du som har huvudrollen i ditt liv. Bara du kan spela den - så gör det! Påverka de saker du kan, gör saker och umgås med människor som gör dig glad och tillfreds. Och kom ihåg att älska dig själv - du är din egen viktigaste kärleksrelation!
För att påminna dig om det kan du lyssna på eller läsa texten till Ingemar Olssons "Du vet väl om att du är värdefull":
Du vet väl om att du är värdefull? Att du är viktig, här och nu? Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du!
Förlåtelse
Tabula Rasa!
2013 - ett nytt år. Tabula Rasa, ett oskrivet blad.
Ett perfekt tillfälle att lämna tidigare besvikelser bakom dig och "starta om på nytt". Visst, det går att genomföra förändringar när som helst, men det kan kännas mindre svårt - kanske till och med lätt - att använda det nya året som startskott för förändringar i ditt liv.
Förr i tiden brukade jag avge nyårslöften. Till en början var de specifika: "Jag ska sluta äta godis." "Jag ska skriva varje dag." "Jag ska träna x gånger i veckan." Sedan blev de bredare, tills dess de landade i "Jag lovar att göra mitt bästa för att försöka bli en bättre människa." Alla de tidigare löftena är bra, men problemet var att jag blev så besviken på mig själv om/när jag inte lyckades infria dem under hela året. Att i stället lova att göra sitt bästa kan ta bort en del av "kravet" - och på så sätt också en del av besvikelsen vid ett potentiellt "misslyckande".
Så här kommer mitt löfte: Jag lovar att göra mitt bästa för att försöka bli en bättre människa.
Att jag dessutom tänker försöka slutföra andra saker är bara en bonus:
- läsa ut 100 nya böcker i år
- hitta ett nytt arbete som jag trivs med
- färdigställa minst en bok
- fortsätta livsresan med min partner
Hoppas att 2013 blir ett bra år för dig, för mig och för de vi bryr oss om!
Tänk på dig själv i helgen
Efter en månads (!) bortavaro är jag nu tillbaka igen. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång!
En kollega till mig sa idag att samhället har blivit så mycket hårdare nu, att vi är så fokuserade på oss själva att vi inte har energi att se andra. Visst kan det kännas så ibland?
Men finns det något att göra åt det, då? Det tror jag. Om vi ger oss tid och energi att må bra i oss själva, blir det lättare att se andra. Då kan vi också ge andra möjlighet att se oss.
Samtidigt har vissa en sådan vilja att se och hela andra, att vi glömmer bort oss själva. Att oroa sig för någon kan bli oss övermäktigt. Vår kärlek till, vår omtanke och oro för andra gör att vi inte mäktar med att se till våra egna behov. Medvetet eller omedvetet "gömmer" vi oss från att jobba med oss själva genom att hjälpa andra. Det kan fungera bra för stunden, men inte i längden.
För att kunna hjälpa andra, måste du hjälpa dig själv.
- Lyssna på dig själv.
- Ta hand om dig själv.
- Förlåt dig själv.
- Älska dig själv.
När du gör det, kan du hjälpa andra. Nu menar jag inte att du ska leva ett egocentriskt liv där du sätter dig själv över och framför alla andra, men att du ska acceptera dig själv, att du har fel och brister att jobba med, och att det är okej. Du är värd att älska. Det är inte lätt, utan en livslång process där du ibland tar ett steg fram och två tillbaka. Men det är bara att fortsätta - du har hela livet på dig!
Glöm inte bort att det finns någon som älskar dig, även om det kanske inte alltid känns så. Men den allra viktigaste kärleksrelationen är den till dig själv.
Hoppas du får en lugn och kärleksfull helg!
Ny vecka, nya möjligheter
Denna vecka bjuder på sovmorgon idag (Yay!), förrådsstädning, fika med kompisar och "vardagssaker" som tvätt och träning. W00t!
Igår kväll läste vi ut Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Mycket fin bok. Det blir intressant att se hur filmen (som ju delvis spelas in utanför vårt köksfönster) blir. Jag vet inte om jag och Mia ska läsa nån ny bok nu, men jag fortsätter i alla fall med Phantom of Manhattan av Frederick Forsyth. Just nu ligger Jonathan Strange & Mr. Norell av Susanna Clarke på "övergivna böcker"-hyllan, men kanske återvänder jag till den vid ett senare tillfälle.
Dagens affirmationer:
- Jag är omtyckt och uppskattad av många...VÄLDIGT många.
- Jag kan så mycket mer än jag tillåter mig själv att tro.
- Keep smiling - keep shining - 'cause you do it so well!
Går det att göra annat när en läser såna affirmationer?! :D
Olof Röhlander skriver bland annat följande i Veckans Peptalk: Jag skulle vilja säga att de kan hälsa allihopa att vad som än händer dem i livet så fortsätt sticka ut huvudet genom fönstret och känn vinden i ansiktet. Slå på favoritlåten och skråla med. Sträck händerna i luften. Ta en chans. Känn saker. Tampas med livet. Le även när det inte finns någon anledning. Lev ett inspirerande liv.
Jag försöker. Om inte annat för att inspirera mig själv - och det är nog det viktigaste vi kan göra.
Förväntningar
Det är lätt att förvänta sig saker. Förväntan kan antingen vara positiv eller negativ. Ibland stämmer verkligheten överens med vår förväntan, ibland inte.
När den gör det, känns allt jättebra och vi får massor med energi.
...så känns saker inte alls bra, energinivån går ner och det kan bli svårt att företa sig något om det är så att vi inte kan göra det vi hade förväntat oss.
Vad kan vi då göra åt saken? Omge oss med en välgörande omgivning, positiva människor och lustfyllda aktiviteter, och bara låta saker hända. Det kanske är bättre att ha lite lägre förväntningar också, även om det är lättare sagt än gjort.
Mångfald
Igår skrev jag följande på Facebook: "Jag har så många idéer som jag vill jobba med, men vet inte hur jag ska få ihop dem till något. Eller ens hur jag ska fixa att både starta och slutföra arbetet med dem.... Jag måste nog hitta folk att brainstorma med!"
Så är det ofta - för att inte säga hela tiden - för mig. Jag har massor med idéer, men har svårt att få dem påbörjade och genomförda. Dessutom har jag en tendens att glömma bort dem om jag inte påbörjar, eller i alla fall skriver ner, dem på en gång.
En av dessa idéer är mångfaldsarbete och inkludering. Jag vill arbeta, både ideellt och professionellt, för ett mångfaldssamhälle. För mig är mångfald mycket mer än olika kön (läs "män och kvinnor"), åldrar och nationaliteter. I "mitt" mångfaldsbegrepp ingår bland annat följande:
Så är det ofta - för att inte säga hela tiden - för mig. Jag har massor med idéer, men har svårt att få dem påbörjade och genomförda. Dessutom har jag en tendens att glömma bort dem om jag inte påbörjar, eller i alla fall skriver ner, dem på en gång.
En av dessa idéer är mångfaldsarbete och inkludering. Jag vill arbeta, både ideellt och professionellt, för ett mångfaldssamhälle. För mig är mångfald mycket mer än olika kön (läs "män och kvinnor"), åldrar och nationaliteter. I "mitt" mångfaldsbegrepp ingår bland annat följande:
- funktionalitet (det vill säga, folk med olika funktionsförmåga: funkisar, ofta felaktigt kallade "handikappade" eller "funktionshindrade", av olika slag, och ickefunkisar, de som tillhör funktionsnormen)
- religion (olika sorters kristna, olika sorters muslimer, wiccaner, icke-troende, osv.)
- sexuell läggning (hetero-, homo-, bi-, pan-, asexuella, osv.)
- könsidentitet (man, kvinna, intergender, transgender, osv.)
- utseende
- politisk åsikt
Jag vill förmedla att alla är lika värda, att det inte finns något "vi och dem", utan bara "vi", och att vi tillsammans kan skapa en bättre tillvaro för oss alla. Håller du med? Då kanske du vill jobba med mig? Hör av dig till mig i så fall! :)
Kom ihåg: Det finns bara en av dig. Du är en del av mänskligheten, men du är unik! Den enda som är expert på att vara du, den enda som kan vara du, är du!
Du har en otrolig utstrålning som berör och påverkar andra positivt.
Du har en otrolig utstrålning som berör och påverkar andra positivt.
Glöm aldrig det.
Att ta steget
Det kan vara svårt att ta steget. Att lämna det trygga, kända, för något helt nytt och okänt. Du vet i alla fall vad du har, men inte vad du får.
Problemet med det är att du inte får möjlighet att se vilka andra alternativ du har och vad du kan uppnå. För att utvecklas måste du gå framåt. Det kan vara väldigt skrämmande. Samtidigt kan det vara underbart att inse att du kan, vet och klarar så mycket mer än du trodde. Att din potential är mycket större än du tidigare kunnat tänka dig.
Jag fick följande från appen God gärning idag: En ny vecka, livet går vidare. Njut av att få vara med på "resan" även idag.
Och det gör jag. Min resa är spännande, och jag skulle absolut inte vilja ha den ogjord. Frågan är bara vilket nästa steg blir? Förut tänkte jag att "det vet jag inte förrän jag tar det". Men så är det inte.
Du vet redan svaret på det du söker - lita på din inre röst.
Den inre rösten kan vara tyst och försynt, svår att höra i vårt ständiga informationsbrus. Men den finns där. Var stilla och lyssna, så kommer du till slut att höra den. Och då blir det lättare att hitta den sista pusselbiten för att ta nästa steg på din livsresa.
Höstljus
När saker och ting inte går som vi har tänkt är det lätt att halka tillbaka i gamla hjulspår, men det viktigaste är att inte ge upp.
Många ser hösten som en mörkrets tid, kanske blir hälsan sämre både mentalt och fysiskt - men det finns saker att glädjas åt. Hösten innebär att en kan tända ljus, mysa under en filt med en bok eller en film - helt enkelt njuta av att vara inomhus. En del kanske njuter utomhus och plockar bär och svamp.
För mig innebär sämre fysisk och mental hälsa på ett konstigt sätt mer kreativitet, i alla fall efter ett tag. På något sätt så tar det ett tag att "acceptera" situationen, men sen flödar inspirationen för redigering av bokmanus, bokläsning, att skriva och måla. Om jag ger upp för fort (det vill säga över huvud taget) kanske jag går miste om att få skapa något.
Olof Röhlander skriver, bland annat, följande i Veckans Peptalk: Jag kan lova dig att vilka svårigheter du än må behöva gå igenom, så kommer du att tycka det ändå var värt det i samma stund som du hör någon säga 'grattis, det trodde jag inte'. Det blir som musik, balsam, plåster eller vad du nu vill kalla det.
Den erfarenheten har jag också, även om det kan vara svårt, till och med omöjligt, att tänka sig när en är mitt i det. Det är värt det. Allt jag har upplevt, allt jag upplever och kommer att uppleva formar mig till den jag är. En unik individ med svagheter och styrkor. Precis som du. Vi kompletterar varandra.
Här kommer dagens affirmationer. Tro på dem, för om de inte är sanna ännu så kommer de att bli det.
Jag är godhjärtad och omtänksam.
Jag är duktig, framåt, modig och stark.
Jag spelar en viktig roll i många människors liv.
Jag är kärleksfull och respektfull.
Se dig själv
Ibland kan det vara skönt att stänga av. Det kan lätt bli för mycket att ta in: se på nyheter, läsa tidningar, surfa runt på Internet.... Då kan det vara bra med en paus där du fokuserar på dig själv ett tag. Om du inte mår bra, kan du inte hjälpa andra särskilt effektivt. Din absolut viktigaste relation är den med dig själv.
- Jag kan så mycket mer än jag tillåter mig själv att tro
Visst är det så. Jante kommer så lätt in i våra liv och säger oss att vi är sämre än andra - men så är det naturligtvis inte. Du, vi, är precis lika bra som andra!
- Du är godhjärtad och omtänksam
- Du har betydelse! De saker du gör har betydelse! Den du är har betydelse!!! Glöm aldrig ditt värde, vännen!
- Jag är omgiven av kärlek och vänskap
- Jag är stark och ödmjuk och en inspirerande och strålande människa
Kanske för mitt skrivande, mina språkkunskaper, mina sociala färdigheter, utan att det behöver sammankopplas med mina funktionsnedsättningar. "Du är så glad, trots att du är handikappad" - som att det skulle vara svårt att vara glad och funkis?! Ingen (eller ja, väldigt få i så fall) säger "Du är så glad, trots att du är kvinna" och förväntar sig att personen de säger det till ska tycka det är roligt att höra. En komplimang som åtföljs av ett "trots" är ingen komplimang. Ofta är det till och med stötande.
Men vi lär så länge vi lever, och det är bra. I möten med andra lär vi också känna oss själva. Jag kommer att tänka på en låt av Lill Lindfors, Se dig själv. Det är en av de låtar som faktiskt förändrade mitt liv när jag hörde den första gången. Tyvärr verkar den vara svår att få tag på, men den går att lyssna på och köpa på länken.
- Du vet redan svaret på det du söker - lita på din inre röst
Allting kommer att lösa sig snart...
Så löd dagens affirmation. Jag tror helt och fullt på det.
Jag är en i grunden positiv och optimistisk person. Visst retar det några, särskilt de realister som har en mer negativ syn på livet än vad jag har, men så länge jag mår bra av det så ser jag inget fel i att vara positiv och optimistisk. Om inte annat så gör det livsresan roligare.
Visst har jag gjort, och gör, misstag - det gör vi alla. Men jag försöker lära mig av dem och ta med mig det positiva som ofta finns i saker och händelser vi ser som misstag. Det berikar livet och hjälper mig att må bra. "Om jag inte hade --- hade inte --- hänt, jag hade inte lärt känna --- och jag hade inte upptäckt ---." Om vi tänkte mer så tror jag att vi skulle må bättre.
Att se det positiva i det som har hänt tror jag gör det lättare att se positivt på framtiden. Nu menar jag naturligtvis inte att en ska skratta sig igenom allting som händer, men att försöka se framåt även om det ser mörkt ut. Det kommer att lösa sig. Kanske inte på det sättet vi skulle önska, men på något sätt.
Det finns ett ljus i slutet av tunneln, och det är inte ett kommande tåg.
Akut viral nasopharyngit = sängläge och bokläsning
Nu har vi läst ut Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Random Riggs. Den var jättebra! Designen av boken, och naturligtvis alla foton, passade verkligen ihop med innehållet. Den är listad som en ungdomsbok, men vi tyckte att den var lika bra för vuxna. Det enda problemet jag hade med den var några konstiga översättningar, och lite missar med skiljetecken. Men det gjorde inte så mycket, då boken var så bra. Nu är det bara att vänta på nästa del i serien.... Under tiden rekommenderar jag att du läser den du också!
Jag vann ju boken i en tävling med Rabén & Sjögren, och fortsätter att tävla eftersom jag tycker det är kul. Nu är jag bland annat med i en tävling där en kan vinna anteckningsböcker från Bokmässan. Jag vet, jag vet - anteckningsböcker har jag många av. Men jag kan inte hjälpa det, det är så mysigt att skriva i en ny anteckningsbok!
I onsdags var på ett seminarium anordnat av Dubbelt Utsatt om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning. Det var mycket intressant, även om valet av lokal hade kunnat vara bättre. Det fanns ingen dörröppnare, och lunchen serverades en trappa upp. För att ta sig dit fick jag ta en omväg, bland annat genom en sporthall där det var idrottslektion. Lite trist att anordnarna inte tänkte på att funkisar kunde delta...
Nåja, det var i alla fall en bra, om än lång, dag. Men igår var jag jättetrött och hade ont i princip överallt. Sen på kvällen började jag känna tecken på en analkande förkylning. I morse insåg jag att jag inte skulle kunna jobba, i alla fall inte på ett bra sätt (det finns inget sjukare än en förkyld man, brukar det ju heta). Så jag är hemma idag. Fördelen med det är att jag får möjlighet att ta det lite lugnt.
Dagens affirmation var väldigt passande:
- Var rädd om dig själv - lyssna på kroppen, sinnet och själen och berika dessa med det som gör dig glad, lugn och tillfredsställd.
Nu ska jag kika runt lite på Goodreads och Bli en vinnare, sen blir det att läsa. Jonathan Strange & Mr. Norrell må vara tjock (över 1000 sidor i pocket!) och ha ett gammaldags språk, men den är bra. :)
Böcker är kompisar
Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Min sockerdetox avbröt jag, då jag inte kände att jag var redo att hantera de biverkningar som jag fick. Det går fler tåg.
Fördelen med det är att jag mår bättre. Nackdelen är att jag mår sämre. Nu vet jag inte om mina ömmande leder egentligen har med sockerkonsumtion att göra, men om det har det så är det så. Jag försöker i alla fall att inte äta så mycket tillsatt socker eftersom jag känner att jag inte mår bra av det.
Min onda kropp säger att det inte blir att fara på kommunfullmäktige idag. Det finns tillfällen då jag inte lyssnar på min kropp, men idag är inte en sån dag. Antingen har jag så ont att jag blir distraherad av värken, eller så äter jag piller så att jag blir lullig i huvudet. Jag har ju tillräckligt svårt att hålla koncentrationen utan piller. Inte direkt optimala val när en ska ta beslut för kommunens innevånare, alltså.
Jag vet inte än om jag ska jobba idag. Jag tänkte avvakta lite och se hur jag känner mig närmare 10. Det är naturligtvis inte optimala förhållanden för att sitta på kontoret heller. På tal om kontoret så finns det lite olika jobblösningar som diskuteras, men inget är klart på långa vägar. Men det känns i alla fall som att jag är på väg någonstans, och att både resan och målet är något positivt.
Det känns viktigt att fokusera på det positiva. Jag och Mia håller på att läsa Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs - en bok jag vann i en tävling för ett tag sedan. Den är jättebra och spännande! Nu har vi mindre än 100 sidor kvar, och det är nästan så att vi inte vill att den ska ta slut. Samtidigt vill vi ju veta vad som händer härnäst!
Sen har jag kommit igång med några andra böcker också, och har bland annat läst ut Fjärilen i glaskupan av Jean-Dominique Bauby. Mycket intressant bok. Väntar också på en bok jag vunnit i en utlottning på Goodreads - A Weak American in Russia & Ukraine: Adventures & Misadventures Living among the Natives av Walter Parchomenko. Vi får se om jag lyckas nå mitt mycket sparsamma mål på 20 lästa böcker i år, just nu är jag halvvägs och har väl en handfull påbörjade böcker. Hösten är ju här, så det ska väl inte vara helt omöjligt att nå det målet. Det är så himla roligt att läsa! Konstigt att jag envisas med att glömma bort det hela tiden....
På tal om böcker så ska Mig äger ingen av Åsa Linderborg filmas i höst. Utanför vår lägenhet! :D Vi ska på informationsmöte i kväll, så får vi se vad de säger. Ingen på området kommer att filmas, men vårt köksfönster och vår balkong kommer att synas. Yay! Det känns jättespännande. Att vi får börja julpynta i november är ett stort plus! :D Nu ska jag bara se till att läsa boken också. :)
Dagens affirmationer:
- Var rädd om dig själv - lyssna på kroppen, sinnet och själen och berika dessa med det som gör dig glad, lugn och tillfredsställd.
- Jag har en stark Inre glöd och drivkraft.
- Jag spelar en viktig roll i många människors liv.
- Jag är kärleksfull och respektfull.
"I alla fall kärleksfull" säger Jante. Visst försöker jag visa andra respekt, och lyckas för det mesta, men ibland är det inte så lätt. Det får jag jobba på.
Så länge vi inte står stilla och stampar på samma ställe, missnöjda med var vi befinner oss, så är det bra. Intentionen att leva det liv du vill är en början. Utan vetskapen om att du vill göra en förändring är det väldigt svårt att genomföra en. Det gäller bara att fortsätta, även om det känns tungt. Du är inte ensam!
Inte mörkt än....
Det har varit en omtumlande helg, på gott och ont. I fredags var vi på middag hos en kompis. Hon bjöd på porterstek gjord på älg, och det var jättegott och jättetrevligt (som det brukar vara hos henne). Jag var väldigt tacksam över att min mage höll sig rätt så lugn.
Innan dess rensade vi ur skafferi och kyl. Vi tog bort en massa kolhydratrika produkter som vi gav till en annan kompis - det är ju lättare att lägga om kosten om det inte finns så mycket frestelser hemma. Kostomläggningen går inte särskilt bra - jag har en väldigt jobbig, möjligtvis allvarlig, biverkan som kan ta månader att försvinna, eller i värsta fall inte försvinna alls. Det känns ju föga uppmuntrande. Jag ska prata med min vårdcentral på måndag och höra om jag kan få prata med en dietist.
Men en mycket positiv sak som hänt under helgen är att jag dammat av ett gammalt bokmanus som jag nu redigerar. Det känns så skönt att kunna se på det med delvis nya ögon, med distans och stolthet över det jag "presterat" - och fortfarande kan prestera - vad gäller mitt skrivande. I dagsläget är det 104 A4-sidor blivande (förhoppningsvis) roman, och just nu känns det som att det har potential att bli mycket mer. När jag gjort den här redigeringen funderar jag på att låta någon utomstående titta på den, för att se om andra ser det jag ser och om de har förslag på de förbättringar som jag vet manuset kräver.
Nu tillbaka till bokredigeringen! Yay!
Det blir värre innan det blir bättre
Det går sådär med min nya kost. Min mage och hjärna saknar sockret: jag mår illa, har ont i huvudet och känner mig irriterad, men det kommer förhoppningsvis att ge med sig så småningom. Det gäller bara att inte ge upp!
Snart är det helg. Veckan har varit rätt intensiv, så det ser jag verkligen fram emot även om det är mycket kvar att göra. På lördag ska jag jobba, eftersom funkisföreningarna i stan ska stå och informera på loppisen i Badhusparken. Det kommer nog att bli kul, det brukar det vara. Kom gärna förbi en sväng!
Men först är det fredag. Då ska jag och Mia till en kompis på middag. Det ser jag verkligen fram emot, även om det kan bli svårt att hålla kosten. Nåja, det är bara att kämpa på. Något som hjälper mig med det är affirmationer. Här är dagens "skörd":
- Du har många beundrande blickar riktade åt ditt håll - så sträck på dig - du är vacker i både kropp och själ!
Det där är en sak jag ständigt kämpar med. Men det finns något fint i oss alla, det gäller bara att få fram det. Och om vi gillar oss själva så blir det lättare för oss att leva.
- En positiv överraskning står för dörren - håll ögonen öppna nu....
- Andra lyssnar på dig - du berör och uppskattas av mer många än du vet om.
En av dem är min sambo, som tålmodigt står ut med mina sockerbrist-utlösta humörsvängningar, dåliga minne och mitt beroende av dator och smartphone. Hon försöker äta enligt LCHF, och vi stöttar varandra. Saker blir så mycket lättare att hantera när det finns familj och vänner som en kan luta sig mot och få styrka av. Jag hoppas att du också har såna i ditt liv. :)
