[Gammalt inlägg] Självförsvar mot inskränkt, påtvingad propaganda?

"SJÄLVFÖRSVAR ÄR EN SJÄLVKLARHET" stod det på ett flygblad som damp ner i min brevlåda i morse. Avsändare var Svenska motståndsrörelsen, även kända som patriot.nu efter sin webbsajt.

 

Ja, jag kan definitivt hålla med om att självförsvar är en självklarhet, men problemet är att resten av texten på flygbladet inte handlar om självförsvar, utan talar för ett stopp av invandring. De(n) som skrivit flygbladet hänvisar till en norsk statlig undersökning (dock saknas källhänvisning) som säger att "vi svenskar [kan] vara i minoritet redan om 40 år." De(n) fortsätter: "Detta kommer alltså att ske under många svenskars livstid och drabbar även våra barn och barnbarn!"

 

Nästa stycke säger att "[v]arje dag utsätts svenskar för brott riktade mot dem för att de är svenskar." Även här saknas källhänvisning, men det är väl inte helt omöjligt att det drabbar någon. En skulle ju kunna fråga sig om hur många det handlar om i förhållande till de som utsätts för brott för att de inte anses vara svenskar, men var enda människa som drabbas av brott är en för mycket.

 

Det största problemet jag har med texten på flygbladet - som pratar om att "[m]edia förtiger brotten mot oss, rättsväsendet vänder oss ryggen och politikerna fortsätter att påtvinga oss det mångkulturella samhället" - är att termen 'svensk' inte definieras. Vad är en svensk? Ja, enligt mig, som väl kan räknas till de politiker som tycker att mångkulturalism är en bra sak, är det en person som bor i Sverige och anser sig vara svensk, eller som har bott i Sverige under en period och anser sig vara svensk. Ja, kort sagt anser jag att den som anser sig vara svensk är det.

 

Svenska motståndsrörelsen skriver också att "[v]i svenskar måste slå tillbaka, vi måste ta itu med problemen!" Och ja, det måste vi. Men det största problemet är enligt mig inte de "främlingar" Svenska motståndsrörelsen skriver om, utan de rasister, nynazister och andra främlingsfientliga som i sin bakåtsträvan inte vågar se hur mycket mångkulturalism kan ge. Utan invandring och kulturella utbyten skulle många saker som många ser som "typiskt svenskt" inte vara en naturlig del av vårt samhälle.

 

Det första jag gjorde när jag såg - och läste igenom, för att veta vad det stod - flygbladet var att ringa polisen, bara för att se om det räknades som någon typ av brott. Men nej, om det "bara" handlar om flygblad är det möjligtvis frustrerande och stötande, men inte olagligt. Deras klistermärken, som är i princip omöjliga att få bort, kan dock räknas som skadegörelse. Tack och lov fanns det inga sådana på min dörr den här gången. *peppar peppar* Jag ska se om det sitter något klistermärke i porten, men mig veterligen klistrar de inte dagtid eftersom det som sagt kan räknas som skadegörelse.

 

Jag har en lapp på min dörr där jag betackar mig reklam, men jag kanske måste definiera det ännu tydligare för att slippa sånt som andra ser som information och inte reklam?

 

Självförsvar är en självklarhet, även om det kan vara svårt att försvara sig mot rasistisk, bakåtsträvande propaganda i brevlådan.

[Gammalt inlägg] "Flyktingarna"

Den här låten tycker jag är så fin, och den tar upp något som oroar mig - hur vi behandlar flyktingar som kommer hit inte för att de vill, utan för att de måste. Om folk nödvändigtvis måste avvisas, är det inte mer humant (eller mindre inhumant, kanske jag borde säga) att göra det direkt vid gränsen i stället för att vänta till de hunnit rota sig här?

Rent utrymmesmässigt finns det plats för många fler svenskar. Om vi bara kunde ta till vara de kunskaper alla människor i Sverige - både infödda och s. k. "nysvenskar"- har så tror jag att det skulle gå bättre för Sverige, vi skulle vara mer tillfreds och det skulle inte finnas lika mycket främlingsfientlighet.



EUSKEFEURAT - FLYKTINGARNA

Jag tog på mig skjortan, drog på mig byxorna,
tog stövlarna på och knallade ut
jag gick bort till vebon och tog en av yxorna
Nu var det över. Ja, nu var det slut.

Nere vid sjön såg jag föräldragården
där min mamma bott kvar fram till att ålderdom
och demens tvingat in henne på åldringsvården
Och ända sen dess hade kåken stått tom

Det var nån gång i slutet av sommarn det hände
jag fick besök utav sonhustrun min
Hon bad om hjälp för några hon kände
Och inom en vecka så flytta' de in

Språket det kunde jag inte begripa
Men med miner och gester så kom vi en bit
Jag förstod att de satt i en helvetes knipa
och att det var därför som de kommit hit

Men svårast av allt var nog ändå att fatta
att de som hade lämnat sitt hemland och flytt
Här blev förhörda och ifrågasatta
och tvingades hålla sig gömda på nytt

Kvinnan hon genomled sömnlösa nätter
Med lamporna på för att känna sig trygg
Mannen bar märken ifrån cigaretter
Som vakterna hade bränt in i hans rygg

Och pojken var ängslig, vem kunde väl veta
Vad han varit med om för slags jävulstyg
Men jag såg när jag gick till sjön för att meta
Hur pojken smög efter och titta', i smyg

Sommarn blev höst, och hösten blev vinter.
Och mörkret var tungt, och kölden var svår.
Sonhustrun kom med julhyacinter.
Och vi överlevde, och vintern blev vår.

Han laga' köksklockan som hade stannat
sen blev han tårögd och krama' min hand
Och hon bjöd på bröd som smaka' nåt annat
Och hon sov med lamporna släckta, ibland

Pojken han övervann tvivel och tvekan
Och han fick ett metspö som bara var hans
Ibland så satt vi i timmar i ekan
Och allting var enkelt, framtiden fanns.

Klockan fyra på natten, med utvisningsorder
kom åtta poliser. Aktionen var snabb.
I båthuset väntar ett metspö. Det står där
och väntar förgäves på en femårig grabb

Själv står jag med yxan i näven och ser ingen
anledning att nånsin flagga nå' mer
Och flaggan den postar jag väl till regeringen
Och flaggstången den ska jag fan hugga ner

Det sas att dom saknade skäl att få stanna
Medmänsklighet - adjöss och farväl.
Fast jag är kvar undrar jag lik förbannat
Är det de eller vi, som mest saknar själ

Commonly Unique

Devin Lind skriver om personlig utveckling, mångfald, skrivande, böcker och mycket annat.

RSS 2.0