Tabula Rasa!

2013 - ett nytt år. Tabula Rasa, ett oskrivet blad.
 
Ett perfekt tillfälle att lämna tidigare besvikelser bakom dig och "starta om på nytt". Visst, det går att genomföra förändringar när som helst, men det kan kännas mindre svårt - kanske till och med lätt - att använda det nya året som startskott för förändringar i ditt liv.
 
Förr i tiden brukade jag avge nyårslöften. Till en början var de specifika: "Jag ska sluta äta godis." "Jag ska skriva varje dag." "Jag ska träna x gånger i veckan." Sedan blev de bredare, tills dess de landade i "Jag lovar att göra mitt bästa för att försöka bli en bättre människa." Alla de tidigare löftena är bra, men problemet var att jag blev så besviken på mig själv om/när jag inte lyckades infria dem under hela året. Att i stället lova att göra sitt bästa kan ta bort en del av "kravet" - och på så sätt också en del av besvikelsen vid ett potentiellt "misslyckande".
 
Så här kommer mitt löfte: Jag lovar att göra mitt bästa för att försöka bli en bättre människa.
 
Att jag dessutom tänker försöka slutföra andra saker är bara en bonus:
 
  • läsa ut 100 nya böcker i år
  • hitta ett nytt arbete som jag trivs med
  • färdigställa minst en bok
  • fortsätta livsresan med min partner
 
 
Hoppas att 2013 blir ett bra år för dig, för mig och för de vi bryr oss om!
 
 
 

Tänk på dig själv i helgen

Efter en månads (!) bortavaro är jag nu tillbaka igen. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa gång!
 
En kollega till mig sa idag att samhället har blivit så mycket hårdare nu, att vi är så fokuserade på oss själva att vi inte har energi att se andra. Visst kan det kännas så ibland?
 
Men finns det något att göra åt det, då? Det tror jag. Om vi ger oss tid och energi att må bra i oss själva, blir det lättare att se andra. Då kan vi också ge andra möjlighet att se oss.
 
Samtidigt har vissa en sådan vilja att se och hela andra, att vi glömmer bort oss själva. Att oroa sig för någon kan bli oss övermäktigt. Vår kärlek till, vår omtanke och oro för andra gör att vi inte mäktar med att se till våra egna behov. Medvetet eller omedvetet "gömmer" vi oss från att jobba med oss själva genom att hjälpa andra. Det kan fungera bra för stunden, men inte i längden.
 
För att kunna hjälpa andra, måste du hjälpa dig själv.
 
- Lyssna på dig själv.
- Ta hand om dig själv.
- Förlåt dig själv.
- Älska dig själv.
 
När du gör det, kan du hjälpa andra. Nu menar jag inte att du ska leva ett egocentriskt liv där du sätter dig själv över och framför alla andra, men att du ska acceptera dig själv, att du har fel och brister att jobba med, och att det är okej. Du är värd att älska. Det är inte lätt, utan en livslång process där du ibland tar ett steg fram och två tillbaka. Men det är bara att fortsätta - du har hela livet på dig!
 
Glöm inte bort att det finns någon som älskar dig, även om det kanske inte alltid känns så. Men den allra viktigaste kärleksrelationen är den till dig själv.
 
 
Hoppas du får en lugn och kärleksfull helg!
 
 

Ny vecka, nya möjligheter

Denna vecka bjuder på sovmorgon idag (Yay!), förrådsstädning, fika med kompisar och "vardagssaker" som tvätt och träning. W00t!
 
Igår kväll läste vi ut Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Mycket fin bok. Det blir intressant att se hur filmen (som ju delvis spelas in utanför vårt köksfönster) blir. Jag vet inte om jag och Mia ska läsa nån ny bok nu, men jag fortsätter i alla fall med Phantom of Manhattan av Frederick Forsyth. Just nu ligger Jonathan Strange & Mr. Norell av  Susanna Clarke på "övergivna böcker"-hyllan, men kanske återvänder jag till den vid ett senare tillfälle.
 
 
Dagens affirmationer:
  • Jag är omtyckt och uppskattad av många...VÄLDIGT många.
Det är så lätt att glömma, men visst är det så.
  • Jag kan så mycket mer än jag tillåter mig själv att tro.
Det här är ännu en sak jag jobbar med. Det känns som att jag börjar få mer kontroll över livet och mig själv, och det känns skönt.
  • Keep smiling - keep shining - 'cause you do it so well!
Går det att göra annat när en läser såna affirmationer?! :D
 
Olof Röhlander skriver bland annat följande i Veckans Peptalk: Jag skulle vilja säga att de kan hälsa allihopa att vad som än händer dem i livet så fortsätt sticka ut huvudet genom fönstret och känn vinden i ansiktet. Slå på favoritlåten och skråla med. Sträck händerna i luften. Ta en chans. Känn saker. Tampas med livet. Le även när det inte finns någon anledning. Lev ett inspirerande liv. 
 
Jag försöker. Om inte annat för att inspirera mig själv - och det är nog det viktigaste vi kan göra.

Förväntningar

Det är lätt att förvänta sig saker. Förväntan kan antingen vara positiv eller negativ. Ibland stämmer verkligheten överens med vår förväntan, ibland inte.

 
 
När den gör det, känns allt jättebra och vi får massor med energi. 
 
 När den inte gör det...
 
 
...så känns saker inte alls bra, energinivån går ner och det kan bli svårt att företa sig något om det är så att vi inte kan göra det vi hade förväntat oss.
 
Vad kan vi då göra åt saken? Omge oss med en välgörande omgivning, positiva människor och lustfyllda aktiviteter, och bara låta saker hända. Det kanske är bättre att ha lite lägre förväntningar också, även om det är lättare sagt än gjort.

Mångfald

Igår skrev jag följande på Facebook: "Jag har så många idéer som jag vill jobba med, men vet inte hur jag ska få ihop dem till något. Eller ens hur jag ska fixa att både starta och slutföra arbetet med dem.... Jag måste nog hitta folk att brainstorma med!"

Så är det ofta - för att inte säga hela tiden - för mig. Jag har massor med idéer, men har svårt att få dem påbörjade och genomförda. Dessutom har jag en tendens att glömma bort dem om jag inte påbörjar, eller i alla fall skriver ner, dem på en gång.


En av dessa idéer är mångfaldsarbete och inkludering. Jag vill arbeta, både ideellt och professionellt, för ett mångfaldssamhälle. För mig är mångfald mycket mer än olika kön (läs "män och kvinnor"), åldrar och nationaliteter. I "mitt" mångfaldsbegrepp ingår bland annat följande:

  • funktionalitet (det vill säga, folk med olika funktionsförmåga: funkisar, ofta felaktigt kallade "handikappade" eller "funktionshindrade", av olika slag, och ickefunkisar, de som tillhör funktionsnormen) 
  • religion (olika sorters kristna, olika sorters muslimer, wiccaner, icke-troende, osv.)
  • sexuell läggning (hetero-, homo-, bi-, pan-, asexuella, osv.)
  • könsidentitet (man, kvinna, intergender, transgender, osv.)
  • utseende
  • politisk åsikt
Jag vill förmedla att alla är lika värda, att det inte finns något "vi och dem", utan bara "vi", och att vi tillsammans kan skapa en bättre tillvaro för oss alla. Håller du med? Då kanske du vill jobba med mig? Hör av dig till mig i så fall! :)
 
Kom ihåg: Det finns bara en av dig. Du är en del av mänskligheten, men du är unik! Den enda som är expert på att vara du, den enda som kan vara du, är du! 

Du har en otrolig utstrålning som berör och påverkar andra positivt. 
 
Glöm aldrig det.
 

Att ta steget

Det kan vara svårt att ta steget. Att lämna det trygga, kända, för något helt nytt och okänt. Du vet i alla fall vad du har, men inte vad du får.
 
Problemet med det är att du inte får möjlighet att se vilka andra alternativ du har och vad du kan uppnå. För att utvecklas måste du gå framåt. Det kan vara väldigt skrämmande. Samtidigt kan det vara underbart att inse att du kan, vet och klarar så mycket mer än du trodde. Att din potential är mycket större än du tidigare kunnat tänka dig.
 
Jag fick följande från appen God gärning idag: En ny vecka, livet går vidare. Njut av att få vara med på "resan" även idag.
 
Och det gör jag. Min resa är spännande, och jag skulle absolut inte vilja ha den ogjord. Frågan är bara vilket nästa steg blir? Förut tänkte jag att "det vet jag inte förrän jag tar det". Men så är det inte.
 
Du vet redan svaret på det du söker - lita på din inre röst.
 
Den inre rösten kan vara tyst och försynt, svår att höra i vårt ständiga informationsbrus. Men den finns där. Var stilla och lyssna, så kommer du till slut att höra den. Och då blir det lättare att hitta den sista pusselbiten för att ta nästa steg på din livsresa.

Höstljus

När saker och ting inte går som vi har tänkt är det lätt att halka tillbaka i gamla hjulspår, men det viktigaste är att inte ge upp.
 
Många ser hösten som en mörkrets tid, kanske blir hälsan sämre både mentalt och fysiskt - men det finns saker att glädjas åt. Hösten innebär att en kan tända ljus, mysa under en filt med en bok eller en film - helt enkelt njuta av att vara inomhus. En del kanske njuter utomhus och plockar bär och svamp.
 
För mig innebär sämre fysisk och mental hälsa på ett konstigt sätt mer kreativitet, i alla fall efter ett tag. På något sätt så tar det ett tag att "acceptera" situationen, men sen flödar inspirationen för redigering av bokmanus, bokläsning, att skriva och måla. Om jag ger upp för fort (det vill säga över huvud taget) kanske jag går miste om att få skapa något. 
 
Olof Röhlander skriver, bland annat, följande i Veckans Peptalk: Jag kan lova dig att vilka svårigheter du än må behöva gå igenom, så kommer du att tycka det ändå var värt det i samma stund som du hör någon säga 'grattis, det trodde jag inte'. Det blir som musik, balsam, plåster eller vad du nu vill kalla det.

Den erfarenheten har jag också, även om det kan vara svårt, till och med omöjligt, att tänka sig när en är mitt i det. Det är värt det. Allt jag har upplevt, allt jag upplever och kommer att uppleva formar mig till den jag är. En unik individ med svagheter och styrkor. Precis som du. Vi kompletterar varandra.
 
Här kommer dagens affirmationer. Tro på dem, för om de inte är sanna ännu så kommer de att bli det.
 
Jag är godhjärtad och omtänksam.
 
Jag är duktig, framåt, modig och stark.
 
Jag spelar en viktig roll i många människors liv.
 
Jag är kärleksfull och respektfull.

Se dig själv

Ibland kan det vara skönt att stänga av. Det kan lätt bli för mycket att ta in: se på nyheter, läsa tidningar, surfa runt på Internet.... Då kan det vara bra med en paus där du fokuserar på dig själv ett tag. Om du inte mår bra, kan du inte hjälpa andra särskilt effektivt. Din absolut viktigaste relation är den med dig själv.
  • Jag kan så mycket mer än jag tillåter mig själv att tro
Visst är det så. Jante kommer så lätt in i våra liv och säger oss att vi är sämre än andra - men så är det naturligtvis inte. Du, vi, är precis lika bra som andra!
 
  • Du är godhjärtad och omtänksam
Jag försöker vara det, men det är så lätt att tro att det inte är tillräckligt. Men så länge vi försöker är det gott nog.
 
  • Du har betydelse! De saker du gör har betydelse! Den du är har betydelse!!! Glöm aldrig ditt värde, vännen!
Precis. Alla människor är unika och kan tillföra något som ingen annan kan. Men för den skull betyder inte det att du måste jobba häcken av dig för att förändra världen! Rädda dig själv först, sen kan du rädda världen. Men gör det tillsammans med andra - tillsammans är vi starka.
 
  • Jag är omgiven av kärlek och vänskap
Det gäller bara att kunna se det. Om du känner dig ensammast i världen kan det vara svårt, men det är du. Älskar du dig själv? Är du din bästa vän? Jobba med det, så blir det lättare att hitta andra som kanske har samma livssyn och intressen som du, som kan bli dina vänner.
 
  • Jag är stark och ödmjuk och en inspirerande och strålande människa
Det här är något jag jobbar mycket med. Som funkis har jag sedan barndomen fått höra att jag är så duktig och inspirerande, och det blir lätt tröttsamt och tomt på innehåll, samtidigt som det blir som ett gift att få komplimanger och att vara omtyckt av alla. Jag vill inte att folk ska beundra mig eller tycka att jag är duktig och inspirerande för att jag är funkis, utan för andra kvalitéer.
 
Kanske för mitt skrivande, mina språkkunskaper, mina sociala färdigheter, utan att det behöver sammankopplas med mina funktionsnedsättningar. "Du är så glad, trots att du är handikappad" - som att det skulle vara svårt att vara glad och funkis?! Ingen (eller ja, väldigt få i så fall) säger "Du är så glad, trots att du är kvinna" och förväntar sig att personen de säger det till ska tycka det är roligt att höra. En komplimang som åtföljs av ett "trots" är ingen komplimang. Ofta är det till och med stötande.
 
Men vi lär så länge vi lever, och det är bra. I möten med andra lär vi också känna oss själva. Jag kommer att tänka på en låt av Lill Lindfors, Se dig själv. Det är en av de låtar som faktiskt förändrade mitt liv när jag hörde den första gången. Tyvärr verkar den vara svår att få tag på, men den går att lyssna på och köpa på länken.
 
  • Du vet redan svaret på det du söker - lita på din inre röst
Visst är det så, men den inre rösten kan vara svår att höra ibland genom allt annat brus som kommer, särskilt utifrån men även från Jante. Det är lätt att tro att Jante är vår inre röst, men det är hen inte! Vår inre röst gör allt för att guida oss, leda oss rätt. Om du stänger av det yttre ibland blir det lättare att höra den.

Allting kommer att lösa sig snart...

Så löd dagens affirmation. Jag tror helt och fullt på det.
 
Jag är en i grunden positiv och optimistisk person. Visst retar det några, särskilt de realister som har en mer negativ syn på livet än vad jag har, men så länge jag mår bra av det så ser jag inget fel i att vara positiv och optimistisk. Om inte annat så gör det livsresan roligare.
 
Visst har jag gjort, och gör, misstag - det gör vi alla. Men jag försöker lära mig av dem och ta med mig det positiva som ofta finns i saker och händelser vi ser som misstag. Det berikar livet och hjälper mig att må bra. "Om jag inte hade --- hade inte --- hänt, jag hade inte lärt känna --- och jag hade inte upptäckt ---." Om vi tänkte mer så tror jag att vi skulle må bättre.
 
Att se det positiva i det som har hänt tror jag gör det lättare att se positivt på framtiden. Nu menar jag naturligtvis inte att en ska skratta sig igenom allting som händer, men att försöka se framåt även om det ser mörkt ut. Det kommer att lösa sig. Kanske inte på det sättet vi skulle önska, men på något sätt.
 
Det finns ett ljus i slutet av tunneln, och det är inte ett kommande tåg.
 
 
 
 
 
 

Böcker är kompisar

Nu var det ett tag sedan jag skrev här. Min sockerdetox avbröt jag, då jag inte kände att jag var redo att hantera de biverkningar som jag fick. Det går fler tåg.
 
Fördelen med det är att jag mår bättre. Nackdelen är att jag mår sämre. Nu vet jag inte om mina ömmande leder egentligen har med sockerkonsumtion att göra, men om det har det så är det så. Jag försöker i alla fall att inte äta så mycket tillsatt socker eftersom jag känner att jag inte mår bra av det.
 
Min onda kropp säger att det inte blir att fara på kommunfullmäktige idag. Det finns tillfällen då jag inte lyssnar på min kropp, men idag är inte en sån dag. Antingen har jag så ont att jag blir distraherad av värken, eller så äter jag piller så att jag blir lullig i huvudet. Jag har ju tillräckligt svårt att hålla koncentrationen utan piller. Inte direkt optimala val när en ska ta beslut för kommunens innevånare, alltså.
 
Jag vet inte än om jag ska jobba idag. Jag tänkte avvakta lite och se hur jag känner mig närmare 10. Det är naturligtvis inte optimala förhållanden för att sitta på kontoret heller. På tal om kontoret så finns det lite olika jobblösningar som diskuteras, men inget är klart på långa vägar. Men det känns i alla fall som att jag är på väg någonstans, och att både resan och målet är något positivt.
 
 
Det känns viktigt att fokusera på det positiva. Jag och Mia håller på att läsa Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs - en bok jag vann i en tävling för ett tag sedan. Den är jättebra och spännande! Nu har vi mindre än 100 sidor kvar, och det är nästan så att vi inte vill att den ska ta slut. Samtidigt vill vi ju veta vad som händer härnäst!
 
Sen har jag kommit igång med några andra böcker också, och har bland annat läst ut Fjärilen i glaskupan av  Jean-Dominique Bauby. Mycket intressant bok. Väntar också på en bok jag vunnit i en utlottning på Goodreads - A Weak American in Russia & Ukraine: Adventures & Misadventures Living among the Natives av Walter Parchomenko. Vi får se om jag lyckas nå mitt mycket sparsamma mål på 20 lästa böcker i år, just nu är jag halvvägs och har väl en handfull påbörjade böcker. Hösten är ju här, så det ska väl inte vara helt omöjligt att nå det målet. Det är så himla roligt att läsa! Konstigt att jag envisas med att glömma bort det hela tiden.... 
 
På tal om böcker så ska Mig äger ingen av Åsa Linderborg filmas i höst. Utanför vår lägenhet! :D Vi ska på informationsmöte i kväll, så får vi se vad de säger. Ingen på området kommer att filmas, men vårt köksfönster och vår balkong kommer att synas. Yay! Det känns jättespännande. Att vi får börja julpynta i november är ett stort plus! :D Nu ska jag bara se till att läsa boken också. :)
 
Dagens affirmationer:
  • Var rädd om dig själv - lyssna på kroppen, sinnet och själen och berika dessa med det som gör dig glad, lugn och tillfredsställd.
Jag försöker göra det. Att byta jobb är en konsekvens av det. Jag har en arbetsplats jag skulle vilja jobba på, men det är långt ifrån klart. Men jag har börjat hålla tummarna redan nu. Det kan inte skada. 
  • Jag har en stark Inre glöd och drivkraft.
Ibland så tvivlar jag på det. Men det är faktiskt så. Om jag inte hade det så skulle jag inte få något gjort över huvud taget, med eller utan dysexekutivt syndrom.
  • Jag spelar en viktig roll i många människors liv.
Det där är en sak som jag har haft svårt att förstå, men visst är det så. Det finns många människor som spelar en viktig roll i mitt liv, och då är  det ju inte helt omöjligt att jag gör det i andras liv. Att komma till den insikten är en skön känsla.
  • Jag är kärleksfull och respektfull.
"I alla fall kärleksfull" säger Jante. Visst försöker jag visa andra respekt, och lyckas för det mesta, men ibland är det inte så lätt. Det får jag jobba på.
 
Så länge vi inte står stilla och stampar på samma ställe, missnöjda med var vi befinner oss, så är det bra. Intentionen att leva det liv du vill är en början. Utan vetskapen om att du vill göra en förändring är det väldigt svårt att genomföra en. Det gäller bara att fortsätta, även om det känns tungt. Du är inte ensam!

Inte mörkt än....

Det har varit en omtumlande helg, på gott och ont. I fredags var vi på middag hos en kompis. Hon bjöd på porterstek gjord på älg, och det var jättegott och jättetrevligt (som det brukar vara hos henne). Jag var väldigt tacksam över att min mage höll sig rätt så lugn.
 
Innan dess rensade vi ur skafferi och kyl. Vi tog bort en massa kolhydratrika produkter som vi gav till en annan kompis - det är ju lättare att lägga om kosten om det inte finns så mycket frestelser hemma. Kostomläggningen går inte särskilt bra - jag har en väldigt jobbig, möjligtvis allvarlig, biverkan som kan ta månader att försvinna, eller i värsta fall inte försvinna alls. Det känns ju föga uppmuntrande. Jag ska prata med min vårdcentral på måndag och höra om jag kan få prata med en dietist.
 
 
Men en mycket positiv sak som hänt under helgen är att jag dammat av ett gammalt bokmanus som jag nu redigerar. Det känns så skönt att kunna se på det med delvis nya ögon, med distans och stolthet över det jag "presterat" - och fortfarande kan prestera - vad gäller mitt skrivande. I dagsläget är det 104 A4-sidor blivande (förhoppningsvis) roman, och just nu känns det som att det har potential att bli mycket mer. När jag gjort den här redigeringen funderar jag på att låta någon utomstående titta på den, för att se om andra ser det jag ser och om de har förslag på de förbättringar som jag vet manuset kräver.
 
Nu tillbaka till bokredigeringen! Yay!

Det blir värre innan det blir bättre

Det går sådär med min nya kost. Min mage och hjärna saknar sockret: jag mår illa, har ont i huvudet och känner mig irriterad, men det kommer förhoppningsvis att ge med sig så småningom. Det gäller bara att inte ge upp!


Snart är det helg. Veckan har varit rätt intensiv, så det ser jag verkligen fram emot även om det är mycket kvar att göra. På lördag ska jag jobba, eftersom funkisföreningarna i stan ska stå och informera på loppisen i Badhusparken. Det kommer nog att bli kul, det brukar det vara. Kom gärna förbi en sväng!

 

Men först är det fredag. Då ska jag och Mia till en kompis på middag. Det ser jag verkligen fram emot, även om det kan bli svårt att hålla kosten. Nåja, det är bara att kämpa på. Något som hjälper mig med det är affirmationer. Här är dagens "skörd":

  •  Du har många beundrande blickar riktade åt ditt håll - så sträck på dig - du är vacker i både kropp och själ!
Det där är en sak jag ständigt kämpar med. Men det finns något fint i oss alla, det gäller bara att få fram det. Och om vi gillar oss själva så blir det lättare för oss att leva.
 
  • En positiv överraskning står för dörren - håll ögonen öppna nu.... 
Låter bra! Förr eller senare så händer något som en anser positivt. Så länge jag bara fortsätter jobba med det jag tycker att jag behöver jobba med och tänker positivt så ska det nog gå bra.
 
  • Andra lyssnar på dig - du berör och uppskattas av mer många än du vet om.
Här kommer Jantelagen in igen. Varför skulle någon lyssna på mig? Vad har jag att tillföra andra, som kan vara värd andras uppskattning? Som jag sa tidigare, det finns något fint i oss alla. Alla har vi starka sidor. Jag försöker hjälpa andra, tycker om att prata med folk och har en stor lust att lära. Det finns folk som uppskattar mig, precis som det finns folk jag uppskattar.
 
En av dem är min sambo, som tålmodigt står ut med mina sockerbrist-utlösta humörsvängningar, dåliga minne och mitt beroende av dator och smartphone. Hon försöker äta enligt LCHF, och vi stöttar varandra. Saker blir så mycket lättare att hantera när det finns familj och vänner som en kan luta sig mot och få styrka av. Jag hoppas att du också har såna i ditt liv. :)

Nystart!

Alla är vi unika, med olika "etiketter" som vi och andra klistrar på oss. Några trivs vi med, andra vill vi helst bli av med eller gömma - särskilt de som gör att vi avviker från de normer som finns.
Själv har jag massor av olika etiketter: kvinna, man, intergender, transgender, 36-åring, 70-talist, funkis, ryggmärgsbråckare, rörelsehindrad, handikappad, deprimerad, bokstavsbarn, diagnossamlare, socialdemokrat, vänstersosse, kommunist, filmnörd, boknörd, författare, drömmare, livsnjutare,
Här skriver jag mina tankar om mitt liv, det jag ser, hör, tycker och upplever. Välkommen!
Efter en lång - och välbehövlig - paus är jag nu tillbaka med nya krafter. Till dig som har varit här förut vill jag säga att jag tror att du kommer att känna igen dig, i alla fall lite grann. Till dig som är ny - välkommen! Hoppas du kommer att trivas. :)

Det har hänt ganska mycket i mitt liv den senaste tiden. Just nu är jag inne i en tid av förändringar, på gott och ont. Men jag försöker att fokusera på det goda - det finns alltid något bra i det som sker, brukar det ju heta. Jag trivs mer med mig själv och min livssituation, och ser på framtiden med tillförsikt. Det är inte alltid lätt att vara en positiv idealist, men jag har ändå gjort det valet eftersom det får mig att må så mycket bättre än att vara "realist". Många som kallar sig realister skulle jag nog kalla pessimister, men det är inte min uppgift att döma andra. Den enda jag kan styra över på något sätt är mig själv. Jag kanske inte kan påverka allt som händer i mitt liv, men jag kan välja hur jag reagerar på det.


Varje måndag får jag Veckans Peptalk av Olof Röhlander skickat till mig. Här kommer en liten del av veckans peptalk: Din talang ligger i dina val. Det valet kan vara att omfamna hösten. Att inse möjligheterna. Att bli fascinerad istället för frustrerad. Se ljuset i mörkret. Låt punkteringen vara din vän, som jag hörde någon säga nyligen. Det tycker jag var himla bra sagt, för det är ju det som håller grytan kokande. Den kör vi på!

Så försöker jag leva. Om inte annat så mår jag bättre av det. Det kan behövas nu när det känns som om jag verkligen är på väg någonstans. Nu måste jag bara stanna kvar på vägen även om jag inte vet vart den leder. För vart den än leder, så är det till en plats med nya möjligheter.
Hoppas du har en trevlig dag!

[Gammalt inlägg] Det känns som måndag

Nu är jag uppe i tassemarkerna igen. Även om det på ett sätt känns skönt att vara tillbaka i lägenheten (köket blev snyggt, förresten) så är den väldigt tyst och tom, och om det inte hade varit för alla mina kuddar så hade jag väl gått vilse i min säng....

Det är tur att jag är så upptagen i veckan eftersom jag nog skulle bli helt knäpp annars. Dessutom sparar jag pengar som jag annars skulle använda till "onyttigheter". Men fy vad livet kan vara tråkigt.

När jag satte mig vid datorn tidigare tyckte jag att den var väldigt tyst, och kom på mig själv att trycka enter vid formulär.... Konstigt hur en lär om sig så snabbt. *skrattar*

Men nu ska jag packa upp färdigt och fortsätta plocka i köket.

[Gammalt inlägg] Jag lever!

Nu har jag varit i Örebro ett tag, och trivs som en fisk eller nåt annat passande vattenlevande djur i vattnet!

Jag har inte så mycket att säga eftersom jag är rätt så trött efter allehanda aktiviteter, men jag har det hur trevligt som helst och M är underbar! Jag vill inte ens börja tänka på att jag ska åka upp till tassemarkerna igen.

Enda problemet var att jag reste från mina laptop-sladdar, och jag har inte riktigt vant mig vid talsyntesen och punktdisplayen ännu...men det kommer väl så småningom.

[Gammalt inlägg] Det går ner, sen går det upp

Det blev ingen frukost idag heller, men det blir eftermiddagsfika i stället. Jag har i alla fall hunnit plocka ihop lite hemma, och det här med att stiga upp tidigt på morgonen kansk inte är så farligt trots allt? Men det gör mig ju så himla trött på eftermiddagen/tidiga kvällen, och det är ju ingen höjdare.

Bovärden har varit hit och silikonat och lämnat en duschtröskel eller vad det nu heter nu på eftermiddagen. Bättre sent än aldrig, men jag vill ju att det ska vara lite snyggt också.... Fast jag kan väl inte få allt som jag vill, förstås.

Sen så kom mina Miljonlotter idag, fem stycken. Rent statistiskt är det ju vinst på i snitt var femte lott, så en vinst hade jag i alla fall räknat med. Det blev två - sammanlagt 160 kr! När jag hade registrerat lotterna, inklusive nitarna (vem vet, det kanske blir en av de där bilarna jag surrade om med potentiella kunder?), så kontaktade jag kundtjänst direkt (via mail) och anmälde att jag ville göra ett uppehåll till i sommar. Undrar om en kan göra så? *skrattar*

Nu ska jag göra mig klar, sen får vi se vad eftermiddagen och kvällen har att erbjuda. Det snöar i alla fall inte. *peppar peppar*




[Gammalt inlägg] Starkt jobbat, CD....

Ibland är en ju inte smart.

Jag ska åka till Örebro i april, och i morse ringde jag till kommunen för färdtjänst och resebyrån för hjälp med ledsagning, och bad dem återkomma med mer information på min fasta telefon som jag har införskaffat. Nu, nära på tre timmar senare, när jag gick förbi telefonen i hallen såg jag att den blinkade - jag hade glömt att sätta i strömmen till telefonen, så om folk har ringt har det gått fram signaler men jag har inte kunna ta emot samtalet. *suck*

Nåja, antingen får de ringa igen eller så får jag ringa i morgon.


Jag skulle egentligen ha käkat frukost med Cerr i morse, men det snöar, blåser och har sig, så vi blåste av det (dåliga ordvitsar är legio hos mig). Vi ska försöka igen i morgon.

Nu borde jag plocka ihop och diska eftersom jag inte har den blekaste när mamma dyker upp, men det går trögt. Internet funkar ju! *skrattar*

[Gammalt inlägg] "Same, same, but different"

Jag har slutat mitt jobb.  Eftersom jag inte mådde bra där så känns det som att jag har tagit rätt beslut. Vi får se vad AF säger när jag far dit, förmodligen till veckan.

RFSL Nord höll sitt årsmöte igår kväll, och jag blev omvald (puh). I morgon bär det av till Storforsen, och jag har inte börjat packa än...jag vill väna till sista minuten, som vanligt. 

Nu väntar jag på att Carola och A ska komma och följa mig för att hämta min skrivare och elektriska tandborste, och jag kanske borde plocka ihop lite medan jag väntar eftersom det ser lite ut som "hej, kom och hjälp mig" här....

[Gammalt inlägg] Äntligen fredag!

Jag har rullat till och från Regnbågen (fritidsgård som bl. a. anordnar Tomtesagan) nu på förmiddagen idag. Så nu har jag äntligen fått ut min lön!

Och så var jag på Kvantum igår - jag hade inte tänkt fara, men då SMS:ade Cerridwene och frågade om jag ville hänga på.  Så det gjorde jag, även om jag ska förbi en sväng i kväll också. Jädra ICA som skickar ut rabattkuponger så långt i förväg!

Sen är det dags att jobba. Visst låter det som om jag är hurtig idag? Jag känner mig i alla fall lite hurtig, särskilt med tanke på att jag har ont i axeln igen. Meh.

Jag somnade kring nio i går kväll, och vaknade inte helt oväntat vid halv fyra. Men jag somnade om och sov till 7 - jag slog upp ögonen mindre än en minut innan väckarklockorna började ringa. Om jag känner mig mer alert än igår låter jag vara osagt....

På vägen hem från Regnbågen träffade jag Satu från Konsthallen. Hon ville att ja skulle komma förbi nart, så det ska jag försöka göra såklart. Vi pratade lite om konst i allmänhet och taktil konst i allmänhet. Om nån har bra information om olika former av taktil konst så tas den tacksamt emot.

Nu ska jag käka innan taxin kommer, och sen ska jag ringa som en tok på jobbet.

[Gammalt inlägg] "Spira?! Du menar väl inte på fullt allvar att du använder spira i granen?!"

Att spela tomten (artikel med bild - den femte i bildspelet - här, förbereda inför jul (jag tror att jag bara har fem julklappar kvar att köpa nu) och försök att inte låta infektionen jag kämpat med i flera veckor få fäste, försök som fär närvarande misslyckas, har hållit mig borta från bloggandet igen. F'låt. Sen så hann jag inte skicka några julkort i år, men kanske jag kan skicka något senare?

Jag fick ett mail idag med ett frågeformulär (jultema), och tänkte att det kunde vara kul att svara på.

1. Omslagspapper eller presentpåsar?
Omslagspapper, trots att min familj retar mig för min bristande inslagningsförmåga.

2. Riktig gran eller plastgran?
Plastgran. Jag växte upp med plastgran och det är mycket mindre jobb med en. Eller ja, det tror jag i alla fall.... *sneglar på pappsen som varje år får äran att sätta ihop granen*

3. När sätter du upp granen?
Så fort som möjligt. Hade velat få upp den i början på november, men väntade till efter skyltsöndagen.

4. När tar du ner den?
Omkring trettondagen.

5. Gillar du äggtoddy?
Jag har inte druckit det så ofta, så jag minns inte riktigt....

6. Favoritjulklapp du fick som barn?
Nallen jag fick min första jul. Han har varit med mig på något sätt sedan dess. Nu bor han uppe på en bokhylla i mitt sovrum.

7. Svåraste personen att handla julklapp till?
Min svåger. Jag menar, kolla bara vad han önskar sig!

8. Lättaste personen att handla julklapp till?
Mamma. Hon säger alltid olika saker till olika människor.

9. Har du en julkrubba?
Nej. Jag hade det förr, men inte längre.

10. Julkort met snigelpost eller e-post?
Jag föredrar att skicka och få snigelpost, men vanligtvis gör min brist på planering och pengar att jag väntar tills det är för sent...i år är inget undantag.

11. Värsta julklappen du någonsin fått?
Vanligtvis är jag tacksam för allt jag får, men boken "Timmarna" översatt till svenska som jag fick av min chef en gång var ingen höjdare.

12. Favorit-julfilm?
Mupparnas julsaga, The Holiday, Love Actually, Elf, The Santa Clause, Ensam Hemma, Grinchen...jag tror inte att jag kan lista färre favoriter är så....

13. När börjar du julhandla?
Omkring skyltsöndag. I år var jag sen, och jag är inte klar än...har lyckats bli förkyld också, men jag hoppas vara klar på måndag. I värsta fall tisdag.

14. Har du någonsin återanvänt en julklapp?
Ja, det har jag. Och om den kan glädja någon annan mer än mig så tycker jag inte att jag borde behöva skämmas. Det är väl ändå tanken som räknas och inte värdet i pengar?

15. Favoriter på julbordet?
Oj. Det är mycket det. Lax, fårfiol, löjrom, sillsallad, ägg med kaviar, revbensspjäll, prinskorv, havrekex, julmust.... Och varför har jag Fredrik Birgings röst i huvudet och väntar på att Anna Skipper ska ringa på?!

16. Ljus på trädet?
Jag blev lite fundersam och undrde vad människan egentligen menade med frågan, särskilt när jag läste svaret om vita eller blå.... Men originalet skrevs av en amerikan, så det var inte riktiga vs. plast det handlade om.... Jag kör med vanliga vita plastljus med genomskinlig lampa.

17. Favoritjulsång?
"Christmas is now drawing near at hand" (Steve Winwood), "Things I want" (Sum 41 ft. Tenacious D), och Straight No Chaser's julmedley:



18. Resa eller stanna hemma?
Jag ska till min syster cirka 10 minuter härifrån med bil.

19. Ängel eller stjärna på toppen av granen?
Jag har SPIRA.

"Spira?! Du menar väl inte på fullt allvar att du använder spira i granen?!"

"Spira, det är bara för kärringar."

(Lars Vegas Trio, Julefriden sänker sig)

20. Öppnar du julklapparna för eller efter Kalle Anka? (Originalfrågan löd "Open the presents Christmas Eve or morning?" men den kändes inte så relevant)
Jag brukar öppna nåt paket hemma, men de flesta efter Kalle.

21. Jobbigast den här tiden på året?
Julklappshandel. Mycket stressigt.

22. Favoritfärg eller tema i julgranspyntet?
Jag gillar fortfarande änglar i granen.

23. Favorit på julbordet?
Kära nån, det finns så mycket gott! Fårfiol, torkat renhjärta, sillsallad, löjrom, revbensspjäll, prinskorv, kaviarägg....

24. Vad önskar du dig i julklapp i år?
Eftersom ett jobb inte är särskilt troligt att hitta under granen så är biobiljetter aldrig fel!

25. Vem är det mest troligt att de svarar på det här?
Någon som skjuter upp saker lika mycket som jag gör? ;-)

26. Vem är det minst troligt att de svarar på det här?
De som tycker det är fjantigt.

27. Vad är du mest tacksam för i år?
Att jag fortfarande är med, fortfarande hbt...nej, vänta, så var det ju inte.... *ler* Men definitivt att jag fortfarande lever och inte är på sjukhus eller fattighuset.

Commonly Unique

Devin Lind skriver om personlig utveckling, mångfald, skrivande, böcker och mycket annat.

RSS 2.0