Efter dopgudstjänsten gick det inte längre och jag fick åka hem. Det som gör det allra jobbigast är att jag i princip har mig själv att skylla. Jag vet att jag inte borde äta vissa saker eftersom de får mig att må dåligt, men så äter jag dem i alla fall. Och det är ju inte bara jag som blir lidande av det - pappa fick skjutsa hem mig, och på något sätt så hoppas jag att de saknar mig LITE på kalaset i alla fall (lite själviskt, men ändå).

Jag känner mig lite bättre och skulle kanske kunna fara, men jag vet inte hur pålitlig min mage är (eller jo, jag vet att den inte går att lita på för fem öre), och så innehåller de flesta bakverken, och naturligtvis smörgåstårtan, mjölkprodukter. Det är vid sådana här tillfällen jag känner att jag borde i alla fall kraftigt reducera mitt intag av diverse skräp om inte sluta helt (jag hittar alltid saker att skylla på, som att E vill fika med mig varje vecka och att jag gillar I som jobbar i godisaffär jättemycket vilket gör att jag vill handla....). Jag har ju gjort upehåll förr (våren '05), så jag vet att jag skulle klara av det. Det gäller bara att göra det...om det bara var så enkelt. På något sätt så kan jag inte få "min hälsa" till att bli ett tillräckligt gott skäl...några tips?